Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 52 - 30 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
3-25
då han sjöng dem. -Snart vände sig
deri sjuke sjömannen från väggen till
den troende mannen. Det föraktfulla
uttrycket i hans ansikte var borta.
"Yem bar lärt eder den sången",
■sade den sjuke.
’’Min moder."
"Det gjorde även min moder med
mig. Hon lärde mig den, då jag var
ett barn, och jag brukade sjunga den
med henne." Klara tårar lyste i hans
ögon, då han gjorde denna bekännelse.
Nu var det ingen svårighet mer att
tala med den sjuke mannen. Sången
hade öppnat hans hjärtas dörr, och
ordet om Jesus, syndares Frälsare,
emottogs nu med glädje. Och under
de sista stunderna av sitt liv vände han
sig till sin moders Gud och syndares
vän.
Tbön&suck.
När årets afton nalkas
ocli solen sänker sig,
o Jesus, med din vinge
ömt överskygga mig!
Ack låt mig trygg få vila
uti din allmaktshand!
Ät dig jag anbefaller
ock konung, folk och land.
A. B.
CSB3
Pesthärden i byn.
För icke längesedan tillkännagav den
katolske kyrkoherden i e.n fransk by, att
han hade makt att utdela förlåtelse till
vem som helst för vilken synd som helst.
Mördade, rövare, otuktiga, lögnare, alla
kunde bli lösta med undantag av dem,
som vågade läsa Nya testamentet.
Detta fick också en ung man höra, som
genom sitt dåliga liv blivit byns plågoris.
Inte ens föräldrarna hade något hopp
om sin son. Han sade till sig själv:
"Alla de där synderna har jag begått,
och prästen är beredd att förlåta mig,
öm jag bara låter bli att läsa den där
boken. Vad kan det vara för en bok?
Jag måste sannerligen laga, att jag får
tag i den.’’
Han gick till en bibelspridare.
Denne kände till den lastbare mannen och
vägrade först att uppfylla hans
begäran. Men då han såg, att det var allvar,
sålde han till honom ett exemplar av
Nya testamentet.
Några dagar gingo. Då sade den
unge mannens mor en dag till sin man:
"Hur kan det komma sig, att Jean den
sista tiden blivit så tillbakadragen?
Han har ju slutat upp att dricka, och
om aftnarna stannar han inne hos sig."
— "Jag vet inte", svarade fadern,
"men jag skall taga reda på det."
Dagen därpå gjorde han sig en
förevändning för att gå in i sin sons rum.
Han fann sonen fördjupad i läsningen
av en bok. Hastigt drog han sig
tillbaka och gick till sin hustru. ’ ’Han
läser i en bok", sade han, "och jag tror,
att det är Nya testamentet’’.
"Jaså", sade hustrun, "är detta den
olycka, som Nya testamentet för med
sig, så måste han komma ned och läsa
för oss." Sonen nedkallades. Han
kom och läste, och Gud välsignade
ordet på dessa människors hjärtan.
Hustrun gick till en evangelist och
förmådde honom att komma till dem. "Jag
skall ställa i ordning ett rum", sade hon,
"skaffa stolar och bjuda in alla mina
grannar, bara ni vill komma och
utlägga ordet för oss." Mannen kom, och
Herren bekände sig till hans ord.
När några veckor förflutit på detta
sätt, sände borgmästaren bud till den
evangeliske predikanten att han ville
tala med honom. Han sade : "Jag vet
inte, hur bibeln kommit in där i huset.
Men det vet jag, att huset förut var
byns pesthärd, men nu är det ett riktigt
paradis."
Guds dyra sanningsord består,
hur vilt sin vinge stormen slår.
Och samma livskraft har det kvar,
som det har ägt i svunna dar.
Säll den,-som genom stormens brus
sig låter ledas av dess ljus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
