Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - 4 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.3
hagelskur. På en gång stapplar
kamraten bredvid mig, som var något
steg efter, vacklade ocli föll mot mitt
bröst. Just som han åter fick
fotfäste, träffade honom >en kula, som
skalle träffat mig, om han icke
ramlat i min famn. Först då jag
försökte resa upp den döende, insåg jag,
att hans fall hade räddat mitt liv.
Naturligtvis såg jag i detta endast en
lycklig tillfällighet och ingenting
annat. Men hur förvånad vart jag
icke, när jag i nästa brev från min
hustru läste ungefär följande: "Tänk
dig, att. torsdagseftermiddag kl. 5
aiv-bröt vår lilla Maria plötsligt sin lek,
kom uppskakad springande till mig
och bad med ängslig röst: "Mamma,
låt oss bedja för pappa strax, strax"!
Jag vart belt förskräckt och stavade
för henne den lilla bön, som hon
alltid på kvällen läser för dig, ehuru du
ju icke bryr dig om sådant. Jag
tror ju icke heller vidare därpå, men
denna sång vart jag dock underlig
till mods. Skulle det ha skett dig
något i den stunden? Underrätta
mig strax därom"!
Ni anar redan sammanhanget, herr
kyrkoherde. Det handlade verkligen
om just det ögonblick, då jag
undgick döden. Skall Ni förstå mig, om
jag nu öppet säger Eder, att alla de
yttre strider, som jag varit med d,
sedan jag fick detta brev, varit
ingenting emot den inre kamp jag utstått,
sedan jag läst dessa rader? Hur har
jag icke kämpat för att få en
naturlig tydning av denna beklämmande
tilldragelse. Hur har jag icke stridit
med mina förnuftiga tankars alla
vapen, mot tillvaron av en Gud, mot
tanken på ett övernaturligt
inflytande, på värdet och bärvidden av ett
barnahjärtas bön ! Hur har jag icke
— jag må väl säga med
handgranater värjt mig mot tanken, att denne
möjligen existerande Gud skulle be-
kymra sig om mitt öde och vilja
rädda mig, just mig, från döden. Aldrig
har jag kämpat så förtvivlat mot
fienden på fältet som mot dessa tankar,
som natt och dag angrepo mig, tills
jag var så utmattad som aldrig förr
vid någon våldsam ansträngning i
detta mördande krig. När jag icke
läng-e hade en enda patron mer att
avskjuta ur mitt kloka huvud, gav
jag mig. Jag insåg, att allt mitt
vetande är dumhet inför den högre
vishet, som talar till mig i den
tilldragelsen jag nu berättat. Jag blygs ej
att .säga Eder, att jag sjunkit ned på
knä inför den levande Guden och icke
längre kan tvivla på bibeln. Det finns
en Gud. Kristus lever! Ilan är min
Frälsare. Hans nåd har räddat mig
från döden. För denna samma nåd
mig tillbaka till hemmet, så skall Ni
i mig finna en medkämpe för den
nådige Guden och hans evangelium."
CSS3
En varnande historia.
I vilken söndagsskola går du nu
får tiden, Jakob?" frågade pastor
G. en sextonårig gosse, som han
mötte på gatan. "Jag liar icke på
länge sett till dig i min klass."
"Jag går icke alls i någon
söndagsskola", svarade Jakob trotsigt,
"jag har vuxit ifrån de där
barns-ligheterna."
"Det gör mig ont att höra dig
tala så", återtog, pastorn; "jag-
saknar dig även i kyrkan på din forna
plats; jag har dock ända hittills
hoppats, att du bevistar gudstjänsten i
någon annan kyrka."
"Jag anser mig icke skyldig att
redogöra för vart jag går", svarade
Jakob med samma trotsiga uppsyn.
’Jag har nu hunnit till den ålder,
att jag sköter mig själv."
(Ports, å sid. 5.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
