Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - 4 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .6
delsebygd för att på en främmande
ort söka "sin lycka", som det
heter.
Flera år förgingo, utan att pastor
G. hörde något vidare om honom.
Då Ihan i bönen anropad© Herren
för sina söndagsskolbarn, så väl för
dem, vilka ännn voro kvar i skolan,
som för dem, vilka redan hade
lämnat den, tänkte han mången gång
med smärta på den olycklige Jakob
och bad Herren, att han, om möjligt,
även måtte igenhämta detta
förvillade får. Under tiden kallades
pastor G. tiil ett nytt arbetsfält, i en
helt annan trakt av landet. En
afton, då han redan var färdig att gå
till vila, klappade det häftigt på
hans dorr. En fattig ’kvinna
inträdde och yttrade med brådskande
iver:
"Herr pastor, en döende i
grannskapet önskar tala med er. Det är
en ung man, som i utsvävningar och
laster förstört sin hälsa och sina
krafter. ISTu ligger han i sista
stadiet av lungsot och längtar efter
någon tröst mot döden. Men låtom
oss skynda, ty säkert har han icke
många timmar kvar."
Pastor G. var strax i ordning och
följde i mörkret och nattkylan den
fattiga kvinnan genom en mängd
små ensliga gator, tills de omsider
kommo till ett förfallet ruckel, där
de giuiga in.’ I det svagt upplysta
rummet låg på en usel halmbädd en
döende ung man, som med
feberaktig oro betraktade de inträdande.
Efter ett hastigt ögonkast på
läraren utbrast han med ett uttryck
av den hemskaste förtvivlan:
"Pastor G., är det ni, som kommer till
mig för att ännu en gång upprepa
de förfärliga orden: Gud låter icke
gäcka sig. Vad människan sår, det
skall hon ock uppskära? De orden
hava under de senaste dagarna
oupphörligt genljudit för mina öron och
längesedan uttalat domen över
mig."
"Jag har då i dag ett annat
budskap till dig", återtog pastorn, som
till sin förundran i den döende unge
mannen igenkände sin forne
lärjunge i söndagsskolan. "Jakob",
fortsatte ’han, "erinrar du dig icke
ännu ett ord från den tid, du
besökte söndagsskolan i K.? Det
lyder så: "Jiesui Kristi, Guds
Sons, blod renar oss från
alla synder".
"Det ordet har jag icke hört på
flera år, men det klingar ljuvligt,
säg om det ännu en gång", viskade
den sjuke.
Ocli pastorn upprepade ånyo det
dyrbara bibelspråket och lade
därefter i några få kraftiga ord den
döende på hjärtat att liksom rövaren
på korset vände sig- i tron till
Herren Jesus, som ännu, fastän
osynli-gen, är en lika närvarande Frälsare
som då.
Den sjuke lyssnade med största
uppmärksamhet. Sedan han genom
en stunds stillatigande något
hämtat sig, berättade ban i avbrutna ord
sin sorgliga historia. Den liknade
tyvärr mången annan ynglings.
Se-han han började anse sig för stor
att bevista söndagsskolan, ledsnade
han även vid kyrkobesöken, oclx i
stället för att läsa sin bibel, läste
h iin snart en hop usla tidningar och
böcker, vilka drevo gäck med allt
heligt. Det ena steget ledde till det
andra, dåligt sällskap och syndiga
förlustelser gingo hand i hand med
varandra. Ostadighet i arbete
bragte även fattigdom i släptåg med sig.
Och sålunda förgick bela den sköna
ungdomstiden. Allt detta hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
