Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2 - 11 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 "
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
hjälp att kunna föra åtminstone
någon av de unga till besinning. Men
hittills hade han icke sett några
tecken till ljusning i folkets andliga
mörker.
Man kan därför lätt förstå
pastorns glädje då Ihan nu fick höra,
att ett av hans skriftebarn vänt sig
till Gud.
Den unga flickan var honom väl
bekant sedan nattvardsläsningen
året förut. Hon hade då visat sig
vara kraftigt berörd av Guds ord, men
pastorn hade fruktat, att det gått
med henne, som med så många
andra, vilka efter konfirmationen
kastat. sig in i nöjen, som förkvävt det
spirande, andliga intresset.
Adelinas far, nämndemannen
Blomberg, var en rik och ansedd
bonde, men på .samma gång en av
socknens ogudaktigaste män. Titan
att egentligen vara en förfallen
drinkare, satt han ofta om kvällarna i
lustigt lag vid glaset och kortleken.
Efter hustruns död för ett eller
annat år sedan tycktes han ha blivit
värre än förut ocli utfor icke så
sällan i svordomar och smädelser mot
allt, som en kristen aktar högt och
heligt.
Sedan pastorn tagit Adelina med
sig in i sälen, började de tala mera
öppet med varandra om hennes far.
Flickan berättade, huru hon led av
hans gudlösa väsen, och (huru rädd
hon var att han skulle dö, innan
Gud fått vinna hans hjärta.
’ Har du försökt tala med lionom
om Gud någon gång?" frågade
pastorn.
"Ja, någon gång, men det är så
svårt. Jag vet inte riktigt, vad jag
skall säga, eller hur jag skall säga
det, så att han inte blir ond, för då
kanske jag bara gör skada."
"Ja, jag förstår nog din
ställning. Det är inte heller så lämpligt,
att barn uppträda såsom
predikanter eller läromästare för sina
föräldrar. Vad du bör göra är,att själv
söka följa din himmelske mästares
spår och visa din far en barnslig
kärlek. Men framför allfbör du
innesluta honom i dina böner.’’
"Det gör jag också. Men jag
ville så gärna, att pastorn skulle tala
ett ord med honom."
"Ja, när det lämpar sig, vill jag
visst göra vad jag kan. Men först
och sist få vi hjälpas åt i bön för din
far och så bida tiden. Jag är viss om,
att du förr eller senare skall få se
honom öppna sitt hjärta för Herren
och hans ord. Ty när ett barn i tro
och kärlek beder för sina föräldrar,
så blir den bönen alldeles säkert
hörd. Det gäller blott att inte
förtröttas !"
Med lättat .hjärta tog Adelina
farväl och gick hem. Pastorn stod
en stund på trappan och såg efter
lienne. Därpå knäppte han sina
händer och uppsände ett varmt tack till
Gud för vad han nyss fått höra.
"Kanske skall denna unga flicka
bli ett medel i Guds hand, så att
flera andra av ungdomen föras in på
råtta vägen", sade han för sig själv.
Efter denna dag kom Adelina
ofta till prästgården pch anförtrodde
pastorn sina bekymmer. Hennes far
levde fortfarande sitt ogudaktiga liv,
ja, han tycktes rent av bli värre
för varje dag. Dottern tröttnade
dock ej att visa lionom den ömmaste
tillgivenhet och ätt innesluta
honom i sina böner till Gud.
Xära ett år hade gått. Adelina satt
en afton på försommaren med ett
handarbete vid köksfönstret och
blickade oroligt ut åt vägen, som
förde upp till gården. Hon väntade
fadern hem från staden, dit han
farit tidigt på morgonen.
Forts.
Tryckt på. NTorrköpings Tidningars Tryckeri - 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
