Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 - 25 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.27
hundra kronor. Räcker det till för
oss båda?"
"Ja, det räcker en god tid
framåt. Du får i morgon lämna
pengarna till sysslomannen, så slipper
din far ställa ’borgen för
kostnaderna här."
Den sjuke blev nu flyttad in i ett
enskilt rum, där även Adelina fick
en sängplats. Hela natten satt hon
vid faderns bädd, ivrigt ropande till
Gud om ’lians räddning till både
kropp och själ. Den systern, som
annars skulle vakat över honom,
behövde endast några gånger titta in
i rummet.
I tre eller fyra dagar svävade
nämndemannen mellan liv och död.
Adelina satt troget vid sängen,
jämkade hans kuddar, gav honom
att dricka och sökte på bästa sätt
vårda honom, då inte
sjuksköterskan var tillstädes. Endast ett par
tre timmar i dygnet unnade hon sig
själv någon vila.
Efter en vecka hade
nämndemannen hämtat sig- så pass mycket,
att det inte längre tycktes vara
någon fara för livet. När ytterligare
några dagar gått, kunde han utan
svårighet samtala med dottern och
även ibland sitta upprätt i sängen.
Adelina stannade likväl kvar, till
dess han själv fick lämna sjukhuset
och återvända hem.
En afton, några dagar därefter,
satt pastorn i sitt arbetsrum och
läste sin tidning, då Blomberg
plötsligt trädde inom dörren.
"Åh, se, nämndemannen är redan
så pass återställd!" utropade
pastorn glad. "Hjärtligt
välkommen ! Så roligt att olyckan inte
blev större!"
"Tack, tack," svarade Blomberg
med ovanlig vekhet i rösten. "Den
olyckan har blivit mig till den
största välsignelse."
"Hur så? Vad menar nämnde-
Q J J
man t
"Jo, den har ryckt mig ur
syndalivet såsom en brand ur elden."
Och nu berättade han för den
uppmärksamt lyssnande pastorn,
hur djupt olycklig han varit under
heia det sista året, eller alltsedan
han förstått, att Adelina bad till
Gud om lians frälsning. Mången
natt hade han legat vaken och liört
sin dotter sucka till Gud för hans
skull.
"Detta har bränt som eld på mitt
samvete", sade ban. "Jag kände
alltjämt, att jag var en förlorad
människa, men hade varken kraft
eller vilja att slita mina fjättrar.
Tvärtom sökte jag döva mitt
samvete genom att värre än någonsin
leva i sus och dus.
Så förde mig Gud i dödens
käftar. Min stackars ibedrövade flicka
låg ofta på knä vid sin bädid och
anropade Gud om min frälsning.
Jag förstod det mycket väl, så sjuk
jag än var. När jag sedan blev
bättre, läste lion Guds ord för mig,
så of ta jag orkade höra på.
Då lossnade äntligen allt, vad
som bundit mitt sinne. Jag kom till
förvissning om mina synders
förlåtelse öeh fick frid i min själ. Nu
känner jag mig lycklig och glad.
och iför allt detta har jag näst Gud
att tacka min snälla, uppoffrande
flicka."
C3S3
Farmors trådar.
På en vägg i Edvins hem hängde
ett gammalt porträtt, som
föreställde en gammal mager gumma, vilken
satt vid sin gammaldags spinnrock.
Edvin mindes henne nog, ty det
var hans gamla farmor. Skarp hade
(Forts, å sid. 29.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
