Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5 - 1 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
BARNTIDNING-EN SENAPSKORNET
som Gud hade sagt, och har således,
sedan han tagit ordet ur vägen, fördärvat
den bästa vilja, vilken människan förut
hade, så att hon uppreste sig emot Gud.
Han har ock förvridit och fördärvat
förståndet, så att det tvivlade på Guds vilja.
Därav följde då en olydig och Gud
motsträvig hand, som utsträcker sig mot
Guds bud att taga frukten. — Korteligen:
På otro och tvivel om Gud och hans ord
följer allt ont. Ty vad kan väl vara
mera ont än att bliva Gud ohörsam och
lyda djävulen?"
Det heter vidare: "Och kvinnan sàg,
att trädet var gott att äta av och
ljuvligt att se uppå–-och tog utav
frukten och åt och gav desslikös sin man
därav, och han åt. Då öppnades bådas
ögon." Ormen hade sagt, att deras ögon
skulle öpnas, och det gick så. Men vad
fingo de se? Jo, att de voro bedragna av
frestaren. De fingo se, att de hade
övergivit Gud, förlorat Guds beläte och —
förlorat sin lycka, sin frid och vila i Gud.
De kände, att de voro i det ondas våld.
De blygdes. De erforo, att de voro
av-vikna från sin höga bestämmelse. Förut
hade de talat med sin himmelske Fader
såsom goda barn med sin älskelige fader,
men nu ville d« fly undan för honom.
De stucko sig undan bland lustgårdens
träd och gjorde sig kjortlar av fikonlöv
för att därmed skyla sin nakenhet. Ack,
dessa fikonlöv vittnade om ett
skuldbelastat samvete, där domen: Döden dö
ljungade! Så var fallet skett — och
synden genom en människa kommen i
världen och genom synden döden.
Synden är den källåder, varifrån all jämmer,
alla sorger och lidanden ha sitt utflöde.
Att synden är kommen i världen är
något, som är så smärtsamt påtagligt, att
vi alla dagar se det i världen och känna
det i våra varelser. Här gör förnuftet
de mest envisa frågor: Varför lät Gud
fallet ske? Kunde han icke ha förhindrat
det? Det är frågor, som vi visst inte
kunna besvara. Så mycket är visst, att
vår allvise, himmelske Fader har havt
någon avsikt därmed, att han låtit det
ske. ,
Det. löfte, som Herren gav på
syndafallet dag, låter oss något ana Guds avsikter.
Och Herren vare tack, att vi icke blott
hava del i syndafallet utan även i den
härliga upprättelse, som Gud verkställt i
Kristus Jesus,- vår Herre. Och denna
upprättelse är så riklig, att vi, om vi
tro på Kristus, aldrig till evig tid skola
få orsak till annat än att lova och prisa
Guds godhet, visdom, nåd och makt.
Adam och Eva gingo icke för att söka
upp Gud eller bekänna sin olydnad, och
skälet härför torde vara att söka såväl i
den ovilja mot Gud, som synden havt med
sig, som ock däri, att han icke visste ett
grand om någon nåd och förlåtelse. I
hans hjärta och samvete ljöd det: Du
har syndat, du skall döden dö. Men
Herren sökte upp dem.
Adam skyller på kvinnan och tillägger:
"Som du har givit mig." Således giver
han Gud själv skulden. Sådan är den
syndiga naturen hos människan. Att
ursäkta sig själv och skylla på andra
behöva vi icke läras. Det lilla barnet kan
redan tidigt den konsten, och det bär
vittne om, att vi äro utav Adams släkte.
Icke heller Eva hade något att
bekänna inför Herren. Hon skylter på ormen.
Hur skulle väl Herren komma till rätta
med dessa gensträviga människor? Jo,
han visste det, lovat vare hans namn?
När han vände sig till ormen, gör han
ingen fråga utan uttalar blott
förbannelsens dom över honom, men på samma
gång uttalar han ord. så ljuvliga, att d>;
måste ha kommit Adam och Eva att
smälta och upplösas i syndabekännelse
och tacksamhet mot deras himmelske
Fader. Han talar om kvinnans säd, som
skulle söndertrampa ormens huvud. Det
var det första evangelium, som ljudit
på vår jord.
Ormen skulle stinga "Kvinnans säd"
i hans häl. Dessa ord tyda på den stora
striden, som Jesus utkämpade i
Getsemane och på Golgata. Där krossades
djävulens huvud.
Detta förkunnade Herren för Adam och
Eva i löftet, och de trodde hans
vittnesbörd. Helt visst bekände de ock sin synd
och olydnad.
Paradisets portar stängdes för alltid
på jorden. Bekymmer och vedermödor
skall följa för syndens skull. Men saliga
kunna vi vara genom att känna Gud och
den han har sänt. O, att det finge bliva
rätt viktigt för oss, så att vi icke
undandraga oss till förtappelse genom att
förtiga våra synder och neka vår
missgärning, ty den som så gör går det icke väl,
men den som bekänner och övergiver sin
missgärning han skall få barmhärtighet.
På så sätt upprättas vi i våra samveten
och gå som innehavare av den frid, som
övergår allt förstånd. Ske alltså!
A. E—m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
