- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 10 - 1920 /
63

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8 - 22 Febr. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET

.64

när han fick höra de närmare
detaljerna vid den underbara
tilldragelsen, skänkte han hela sunrman åt
de båda fattiga gudfruktiga
makarna, som ytterligare fingo orsak
att tacka’ Herren, vars hjälp är som
närmast, då nöden är som största. —-

Vem befallde vinden att slita
portföljen ur grosshandlarens hand och
skilja de båda tusenkronosedlarna
från det andra innehållet ? Vem höll
de båda papperen så tätt slutna
intill varandra och skyddade dem från
att förstöras av regn och snö under
den långa, sällsamma luftfärden 1
Vem lagade så, att de flögo förbi
Anders Matssons stuga just .samma
minut, som han kom ut ur
densamma ? Och vem förde dem i hans hand
i stället för i t. ex. länsmannens?
Vem — ja vem?

Må o t "ro n ropa så mycket den
Aili: Det var slumpen! Vi
söka dock svaret på dessa frågor i
hans ord, om vilken det heter:
"Han gör sina änglar till
vindar."

Må även denna lilla sanna
händelse få inskärpa i våra hjärtan den
sanningen: "Den som hoppas
på Herren, kommer ieke på
skam."

CSün

Den unge läkaren.

Forts.

Jag har själv en liten syster, hon är
av ungefär samnia ålder som ni, och hon
är det gladaste och lyckligaste barn, jag
någonsin sett, men har dock sedan hon
var sju år släpat sig fram vid kryckor.
Den kära, lilla Liese, jag önskar, att ni
kunde se henne!"

Den unge mannens ögon fylldes av
tx-rar, under det han talade om den
älskade systern i det avlägsna hemmet. Davie
märkte det och höll tillbaka det häftiga
ord, som voro nära att ännu en gång

flöda över lians läppar. "Jag visste ick’e,
doktor, att ni hade en syster på kryckor",

yttrade han i lugnare ton. "Säg mig mer
om henne. Håller ni mycket av henne?
Men framför allt, huru kan hon vara
nöjd och lycklig?"

"Hon var det icke alltid. Liksom ni
tyckte honf att livet var utan yärde, då
hon icke fritt kunde röra sig som andra
barn, och liksom ni överlämnade hon sig
åt en bitter sorg. Men en förändring
inträffade. En röst ovanifrån sade till
henne: Tig och var stilla, och hjärtats
oroliga vågor lade sig, liksom Gallileens
upprörda hav, när samma röst sade till
detta: Tig och var stilla."

"Vems röst var det? Vem talade till
henne? frågade gossen ivrigt.

"Vår dyre Frälsare, den gode Herren
Jesus. O. att ni ville bedja Honom säga
samma ord till eder!"

"Menar ni den heliga jungfruns Son?"

"Ja."

"Han skall icke vårda sig om mig!
Dessutom kunna vi blott genom helgonen
och den heliga jungfrun vända oss till
Honom."

"Liese gjorde icke så. Hon ropade till
Honom, och Han hörde henne och gav
henne, vad hennes hjärta begärde. Skall
jag läsa för er om stormen på havet?"

"Ja, gör det."

Och doktorn drog fram ett gulnat
manuskript från sin bröstficka och läste:
"Då aftonen kom, sade Jesus till sina
lärjungar: ’Låt oss fara utöver på den
andra stranden’. Så läto de folket gå och
togo Honom med på skeppet, där Han
redan uti var. Voro ock desslikes några
andra skepp med Honom. Och där
uppväxte en stor storm, och vågen slog in i
skeppet, så att det fyllde®. Odh Han
sov bak i skeppet på ett hyende. Då
väckte de Honom upp och sade till
Honom: ’Mästare, sköter du intet
därom, att vi förgås?’ Och då Han
uppväckt var, näpste Han vädret och sade till
havet: ’Tig och var stilla.’ Och vädret
saktade sig, och det vart ett stort lugn.
Och Han sade till dem: Varför ären I så
rädda? Huru kommer det till, att I icke
haven tron?"

Davie lyssnade med en
uppmärksamhet som knappt tillät honom att andas.
"Huru kunde Han göra detta", utbrast
han, när doktorn slutat läsningen. "Jag
tycker om Honom. Sade han på samma
sätt till Liese: Tig och var stilla."

"Ja, vid ljudet av hans röst jagades de

bittra känslorna på flykten, och min

stackars sjuka syster fann liv och frid,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1920/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free