Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9 - 29 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR DE SMA OCH DERAS VÄNNER.
N:o 9 — 29 Febr.
Red. av K. K—n.
Årg. 10 — 1920
ABRAHAMS KALLELSE.
1 Mos. 12:1—8.
Den första versen av vår text
innehåller Guds kallelse till Abraham.
Denna kallelse var tydlig och given
i de mest tydliga ord: "Gå ut ur ditt
land och ifrån din födelsebygd och
ifrån din faders hus till det land,
som jag skall giva dig." I denna
kallelse fick icke Abraham veta mer,
än att han skulle lämna det land, där
han bodde, och begiva, sig i väg till
det land, som Herren skulle giva
honom. Det vittnar om att Abraham
hade en alldeles särskild tillit till
Guds ord, att han icke ens frågade,
vart han skulle gå. Det var nog för
honom, att han hade Herrens ord att
lyda: Gå ut från ditt fördernesland
etc. I Ebr. 11: 8 läsa vi: Genom tron
lydde Abraham, då han vart. kallad
att draga ut till det land han skulle
få till arv och drog ut, icke vetande
vart han skulle komma. Här hava vi
undervisning om, att där vi hava
Guds bestämda ord att följa, anstår
det ioke oss att vidare fråga utan i
stället följa Herrens bestämda
anvisningar.
Abraham tog Gud på orden och
gick efter hans tillsägelse, och han
fick aldrig orsak att ångra det. Odh
om vi triada i "Abrahams tros
fotspår" så skola vi ej heller någonsin
få anledning att ångra det. Gud
välsignade Abraham och gjorde
honom till välsignelse för andra till
den grad, att han har blivit kallad
alla trognas fader, emedan han, utan
alla om och men, trodde ooh gjorde
såsom Herren hade sagt honom.
Det är i sanning något stort i
Guds kallelse. Visst är det sant, att
den tager åtskilligt ifrån oss, såsom
vi finna av Abrahams exempel. Det
gällde ju för Abraham att lämna sitt
fädernesland oøh sin släkt, men så
tillades ock kallelsen ett löfte så rikt
och stort som detta: Och jag vill
göra dig till ett stort folk och
jag vill välsigna dig och göra
ditt namn stort, och du skall
varda en välsignelse. Om oßh när Guds
kallelse till oss kräver av oss vissa
försakelser, så kunna vi vara
förvissade om att icke göra någon förlust
genom det vi försaka. Odh då det
gäller kallelsen till. hans rike, till
salighet i Kristus Jesus, så blir det i
regel icke tal om andra försakelser än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
