Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9 - 29 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.64
ledde ned till ett valv, i vilket alla
dyrbarheterna voro gömda.
Kaptenen visade fröken Martin,
huru mycket penningar hon skulle
taga ut nästa torsdag för att
överlämna åt en gammal, pålitlig tjänare,
som var van vid dessa beskickningar.
När torsdagskvällen kom, gick
fröken Martin med darrande steg och
klappande hjärta till det ödsliga
tornet. Hon stängde den första dörren
efter sig och kom så in i det lilla
tornrummet. Hon var ivrig att så
fort som möjligt göra ifrån sig detta
allt utom angenäma uppdrag och
glömde därför i brådskan att stänga
sista dörren efter sig. Som rummet
var mycket kvalmigt, öppnade hon
dock det lilla fönstret. Sedan låste
hon upp luckan och gick ned för
trappan.
Hon hade just kommit ned i
valvet, då hon till sin fasa hör, huru
luckan med en förfärlig smäll slår
igen efter henne. Ensam i ett’ mörkt
valv, okänt för alla invånarne i
slottet — intet under, att den arma
kvinnan sjönk sanslös till golvet! Hon
var dock en bedjande kvinna, och
innerligt ropade hon till Gud om hjälp,
då hon åter kommit till sans. Och
han hörde.
Därefter trevade hon sig upp för
trappstegen ooh försökte få upp
luckan. Ack, hon kunde lika gärna hava
försökt rubba taket! Då kom den
förfärliga tanken över henne, att
någon fiende kommit henne på spåren
och anlagt denna plan för att bringa
henne om livet. För andra gången
föll hon i vanmakt. Men när hon
åter kom till medvetande, hörde hon
en välkänd röst, som ropade henne
vid namn, och i nästa ögonblick
lyftades hon av kapten Duncans starka
armar uppför trappan till
tornrummet.
Genom en av dessa obetydliga
händelser, som världen skulle säga
inträffa genom en slump, men i vilken
kristna se en Guds ledning, bar det
sig så, att kapten Duncan vid sin
avresa glömt några viktiga papper. Så
snart han märkte detta, vände han
om hem, ty han hade ingen, som han
kun-de skicka.
Vid sin ankomst till slottet fick
han genast veta, att fröken Martin
var borta, och att ingen av tjänarne
visste, var hon f anns. Anande att
något var på tok, ilade han upp till
tornet, lyckades bryta upp den första
dörren ooh fann till sin glädje den
andra dörren öppen. Genom det
skarpa draget från det öppna
fönstret och den öppna dörren hade
luckan slagit igen, detta förstod han
genast.
Som nyckeln satt utanför, var det
emellertid ej svårt att öppna, och
sålunda kunde han få rädda sin
trogna vän från ett fruktansvärt öde.
Denna berättelse är bokstavligen
sann. Månne den icke vill lära oss
att hämta mod och tro, att en Gud
finnes, som alltid har utväg att från
det onda rädda de sina, som
förtrösta på honom? När svarta moln
liksom hopa sig omkring oss, kunna vi
vara vissa om, att hans armar dock
äro inunder oss, uppehållande ooh
styrkande oss även då, när vi kunna
tro oss vara lämnade allena.
cs-n
Den unge läkaren.
Forts.
Davie Dunmore låg orörlig på sin
soffa, under det en mängd nya tankar
jagade varandra i hans inre. Måste han
verkligen för alltid lämna hoppet om ett
liv av ära och lycka på jorden? Skulle
han aldrig, i likht med sina berömda
förfäder, få draga svärdet för sin
konung? Tårar av sorg och missräkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
