Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10 - 7 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
Jesus säger: "Abraham fröjdades,
att han skulle få se min dag, han såg
honom och vart glad."
Yi kunna -vara vissa om, att vår
himmelske Fader icke sätter oss på
några hårda prov, utan att ha den
avsikten, att med dem meddela oss
särskilda välsignelser. Hans mål
är alltid vårt, sanna och eviga bästa.
Konung Hiskia sade då nöden var
över: "För denna min själs
bedrövelse vill jag i alla mina livsdagar
tacka Herren."
Abraham hade i tron sett Guds
löfte fullbordat, sett det så, som Guds
Helige Ande kan låta en arm syndare
se och fatta det före världens
grundläggning ’bestämda offret för
världens synder, och i detta offer hade
han sett sig fri all orsak till
fördömme Isen. Löftet hade ställt hans
samvete till freds och gjort, att han
såsom i sig själv berömmelselös kunde
tacka Gud för en tillräknad
rättfärdighet. Se Rom 4! Att denna sak
framstod för honom på ett särskilt
slätt på Moria berg, är dock tydligt
av hans ord: Det rummet där det
varder försett. Det var icke den
allvetande Guden, som behövde
lydnads-provet, utan Abraham själv.
Huru måste icke Abrahams
naturliga känslor ha upprest sig emot
Guds »befallning om det påbjudna
offret. Han lyder dock utan
tvekan, och tron på Gud allsmäktig
uppbar honom i provets stund. Han
nedtystade alla motsägelser med
detta: Gud har sagt. Må hans ord
synas förvända för mitt och allas
förnuft. De äro i alla fall rätta och
sanna. Det var med Gud han hade
att göra, och han, Abraham, visste
och trodde, att Gud var mäktig att
uppväcka från de döda.
Herren lät det oek gå till det
yttersta. Altaret byggdes och veden
och Isak lades därpå, men då han
sträckte ut handen för att fatta
offerkniven, då ropade Herren till honom:
"Kom icke din hand vid pilten och
gör honom intet illa, ty nu vet jag du
fruktar Gud och har icke skonat din
ende son för min skull.’’
Herren skonade Abraham för den
smärta, som han icke undandrog sig
själv, då han icke skonade "sin ende
Son, utan utgav honom för oss alla".
"Men det behagade Herren att slå
och plåga honom. När han har givit
sitt liv till skuldoffer, skall han se en
säd och länge leva, och Herrens
behag skall genom honom ’hava
framgång." Bs. 63: 10. Ingen röst
hördes över Golgata, då Guds Son
hängde fastspikad på brännofferaltaret.
Nej, offret fullbordades, och i detta
offer ligger beseglingen av vår eviga
frid.
Det finnes i himmelen och på
jorden intet ljuvligare ämne för vår
betraktelse än det, "att Gud älskade
världen så, att han utgav sin ende
Son". Och därför hava vi den allra
största anledning att kalla Golgata:
Berget där det varder försett.
Golgata är himmelens och jorden
brännpunkt, där fyratusenåriga löften, om
hjälp mot synden, döden och
djävulen, uppfyllas. Där gäldades
skulden, där försonades synderna, då
Guds son dog i syndares ställe.
Då Isak sade till sin fader: Vi
hava eld och ved, men var är fåret
till offret", srvarade Abraham: Gud
förser v»äl fåret till offret. Så
Skedde även. "Och Abraham upplyfte
sina ögon oeh såg en vädur bakom
sig." Och Abraham gick och tog
väduren och offrade honom i sin sons
ställe. Så har Guds Son i vår
mandom "smakat döden för alla". "Och
åter: Om en har dött för alla, så hava
de alla dött."
Måtte det varda oss givet att fatta
oeh i tron förstå, vad det ’för vår räk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
