Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12 - 21 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
han kommer hem till sin moder med
klära bevis och domstolens utslag på
att han är rättfärdig.
I vårt förhållande till Gud äro vi
icke blott anklagade och dömda, utan
vi äro rättvist anklagade och
dömda. Vi äro avlade och födda i synd
och hava sedan brutit mot alla Guds
bud. Vi äro således bortkomna från
vår älskande Fader. Men i Jesu
blod och offer blevo vi rengjorda
och helgade. Där kunde Fadren se
sina älskade fastän bortkomna och
förlorade barn återförda såsom
renade; och det rörde Gud till glädje
och tillfredsställelse. Hade han
nödgats tiga och fördölja sitt ansikte, då
Jesu lidande var som djupast, så
behövde han icke tiga, då offret var
framburet och godkänt såsom
felfritt och fullt tillfredsställande.
När Jesus sade : ’ ’Det är fullkomnat,
samt böjde ned huvudet och gav upp
andan", så svarade Fadren med ett
amen, som märktes både i himmelen,
på jorden och i helvetet. Yi läsa
härom: "Och se, förlåten i templet
remnade i två stycken, från ovan och
ända ned, och jorden skalv och
hällebergen remnade; och gravarna
öppnades och många av avsomnade
heligas kroppar stodo upp, och de
gingo in i den heliga staden och
uppenbarades för många". Joh. 19:
30; Matt. 27: 51—53. Att Fadren
är fullt tillfredsställd med Sonen
och hans offer för synder, det säger
oss ock följande vittnesbörd av
Paulus: "Gud uppväckte Kristus från
de döda och satte honom på sin
högra sida i det himmelska över allt
herradöme och väldighet och makt
och myndighet och allt namn, som
nämnes icke allenast i denna
världen utan ock i den tillkommande."
Ef. 1:20,21.
Gamla testamentets överstepräst
"var själv behäftad med svaghet
och för dennas skull måste han,
liksom för folket så ock för sig själv,
offra för synder". Detta
svaghetstillstånd hos översteprästen gjorde,
säger aposteln, att han kunde hava
undseende med de okunniga och
vil-sefarande. Om någon behöver
undsättning och hjälp, så är det ju de
eländiga, och om någon är eländig,
så är det väl de okunniga och
vilse-farande. Det är en lätt sak att
klandra och döma de okunniga och
vilse-farande; därtill behövs varken
kunskap eller visdom eller kärlek eller
ömhet. De största dårar hava
förmåga att mästra, klandra och döma
till och med den store och helige
Guden. Man ådalägger därför varken
kunskap eller ömhet, när man
mä-strar och klandrar. Och de
okunniga och vilsefarande äro icke heller
därmed hulpna. Och det är dock
hjälp, som dessa behöva.
Översteprästen skulle hjälpa dem tillrätta
och hava undseende med dem. Icke
ett sådant undseende att lian skulle
anse okunnigheten lika god som
kunskapen och villfarelsen lika
berättigad som sanningen. Nej, han skulle
undervisa de okunniga och föra till
rätta de vilsefarande men han skulle
icke förakta eller stöta bort dessa
utan vara dem till gagn och hjälp.
Då han själv var behäftad med
svaghet, hade han ju ingen anledning
se "dem över axeln", som voro
okunniga och vilsefarande.
Vår överstepräst har aldrig själv
varit behäftad med svaghet; men
nog har han fått i uppdrag att hava
undseende med okunniga och
vilsefarande. Och därtill saknar han
varken lust eller förmåga. Aposteln
säger ju strax förut: "Ty vi hava
icke en överstepräst, som ej kan
hava medlidande med våra svaghter,
utan en, som varit frestad i allting,
liksom vi, dock utan synd."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
