Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13 - 28 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.64
na få se ett sådant på detta sorgsna,
trötta ansikte — och därpå sjönk hon
utan ord till sin faders bröst — hon
hade förstått hans stumma avbön. Herr
Moser tryckte i innerlig kärlek sitt barn
till sig, och Ester smög sig
förtroendefullt intill honom. Tala kunde ingendera
av dem tillfplje av djup rörelse, men
deras hjärtans slag förtäljde en hel
berättelse. Men modern stod bredvid och
grät idel glädjetårar.–-
Sedan denna dag hade ett underbart
omslag i Esters hälsotillstånd inträtt.
Hon började att, om också långsamt,
tillfriskna. Väl måste hon ännu länge ligga
till sängs, men den djupa själsglädjen
bar henne segerrikt över hennes
kroppsliga svaghet. En härlig trosvår hade
inbrutit i Mosers hus. Moder och dotter
samtalade nu fritt och ostört om Jesu
kärlek, som intagit bådas hjärtan, och
då på aftonen den längtansfull väntade
fadern sällade sig till dem, blev det
dubbelt skönt. Då föreläste han för dem av
egen drift ur det nya testamentet, som
begynte fängsla och med Kristi kärleks
band fjättra och betvinga även honom.
Väl blev det ofta väldiga stormar i hans
själ, innan han helt brutit med den,
gamla judiska traditionen och de rabbinska
lagföreskrifterna. Men även då hjälpte
honom hans trosstarka barn att med
sina enkla, klara vittnesbörd driva på
flykten mången här av tvivel, och den
starke mannen tog ofta med sin själsnöd
sin tillflykt till sin lilla dotter.
En gång, då han återigen fann henne
ligga så allvarlig med hopknäppta
hinder, under det att hennes läppar rörde
sig, böjde han sig forskande över henne
och frågade så bevekande: "Ester, mitt
barn, varför beder du egentligen så
mycket?" Då pekade hon helt stilla på den
barnskara, som på målningen trängde
sig omkring Frälsaren och sade med låg
stämma: "Icke blott dessa, utan även
du pappa, skall komma." Hon
upplyf-tade sina ögon så innerligt bedjande till
honom, men han böjde sig djupt gripen
ned till henne och tryckte en kyss pä
hennes rena panna. Därpå mumlade han
överväldigad: "Ja, i sanning! Utan I
omvänden eder och värden såsom barn
skolen I alls icke inkomma i
himmelriket."
Jesu kärlek blev honom för stark. I
syndanödens smärta utsträckte han
såsom ett frälsninjgsbehövande barn
armarna efter honom och fann förlåtelse för
alla sina synder i Lammets blod."
Så blev Esters bön krönt med härlig
bönhörelse.
Tre år hade flytt sedan denna djupt
betydelsefulla påskdag i skogen. Åter
hade uppståndelsens högtid kommit.
Den strålande påsksolen sken igenom de
mångfärgade fönstren i den enkla
skogs-kyrkan, där tre lyckliga människobarn
igenom de? heliga dopets akt offentligt
bekände sig till Kristus. Det var Jakob
Moser, hans trogna hustru och hans
innerligt älskade Ester. Det var en dag
av salig glädje, vari den lilla hopen av
troende kristna och deras pastor med
varmt intresse togo del. Ur djupet av
sitt hjärta tillbad Moser den
uppstånd-ne segerhjälten, som icke blott skänkte
honom salig frid utan även evigt liv.
Nu hyste han icke jner någon fruktan
föE döden. Han behövde icke heller
längre någon kadischbön. Han kunde
sjunga:
Han är uppstånden, Frälsaren,
Han lever!"
Och han visste, att han själv ock skulle
leva med honom. Hans dotter hade i
denna stund blivit för honom "mer än
sju söner".
C5B3
Den unge läkaren.
Forts.
SJUNDE KAPITLET.
Stor var rörelsen på gatorna i S:t
Andrews den dag, vilken var utsatt för
konungens besök.’ Allt var glädje och
jubel. Studenterna voro så mycket mer
högljudda i yttringarna härav, som det
var allmänt bekant, att förnämsta
orsaken till konungens besök var det intresse,
han hyste för universitetet, det enda som ’
då ännu fanns i Skottland. Han var
själv en lärd man och visste värdera
lärdomen. Dessutom sysselsatte han sig
gärna på lediga stunder med poesi och
vittra idrotter.
Bland de många inbjudna till festen
i biskopens palats befunno sig greven av
Dunmore och hans unga maka. Vid
deras sida syntes Wilhelm Miretown jämte
den övriga blomman av landets adel.
Konungen var älskvärdheten själv,
samtalade med alla och vann allas hjärtan.
Senare på aftonen, när mörkret
inbrutit, smög sig en liten skara av ynglingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
