Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14 - 4 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110:
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
slagare på 11 eller 12 år sprang
framför mulåsnan. En och annan gång
vände han sig om eller saktade
farten så han kom i jämnbredd med
djuret och växlade ett och annat ord
med ;mig. Vi påskyndade stegen för
att så fort som möjligt komina undan
den ötiäcka blåsten. Vid en krökning
av vägen syntes på ett litet avstånd
en flicka. Att döma av hennes
storlek kunde hon vara högst 10 år.
Ettskynke svept under armarna och
fasthållet omkring livet med ett band
samt ett annat skynke över axlarna,
i vilket en kaka bröd syntes inknutet,
utgjorde hennes klädsel. Kommen
närmare såg jag, att hon kring
halsen bar en rad med silversmycken.
Den lilla var således förlovad.
Att komma i samspråk med èn
abessinare, han må nu vara stor
eller liten, är ingen som helst
svårighet. Den, som är större,
bör dock enligt deras sed hälsa
först, varför jag sade, när vi
kommit inpå henne: "Hur har du
tillbringat dagen, mill flicka?"
Varpå hon svarade: "Jo, tack bra. Hur
har ni, min mor, tillbringat den?"
Se ’n utspann sig ett samtal oss
emellan, varunder hon berättade, att lion
var på väg ined en kaka bröd till sin
bror, som hade arbete vid
regeringens anläggningar ett stycke fram.
Hon föreföll vara en liten klok och’
förståndig flicka. "Sån vid alla
vatten", heter det, och ett tillfälle att
tala om Jesu kärlek gavs här. Ty
Jesu kärlek känna de abessinska
barnen ioke till, och vem skall berätta
om den? Far och mor själva känna
inte till den. I någon skola hade nu
inte lilla Litle Mariam (så hette
flickan) gått, tv ön flicka får inte gå i
skola i det landet; det få bara
gossarna. Inte alla av dem heller få
lära sig läsa odh de, som undervisa
dem, känna inte Herren Jesus. Hur
skola de då kunna leda andra till
honom?
"Vill du komma till himmelen",
frågade jag. Jo, det ville hon visst.
’ -Hur skall du komina dit då?" —
"Genom att vara god", blev svaret.
"Då är väl du göd?" Frågan kom
så plötsligt, och ban blev svaret
skyldig. Hon fick tid att tänka på det
några ögonblick, under vilken tid
troligen eh eller annan tøuvla rullades
upp för hennes iinre syn, Som gjorde,
att hon kom till det resultat, att lion
nog inte var sä göd, ty när jag än en
grå n g upprepade frågan, svàrade
hon blygt: "nej". — "Men du sade
ju nyss, att nian måistte vara god för
att komma till himmelen. Då kommer
ju inte du dit!" Hon teg och gick
rned nedslagen blick. Vad som rörde
sig i hennes inre, vet allena han, som
ser djupare. Den lilla sökte hålla
jämna steg med mulåsnan, och ingen
av oss sade’ något på en stund. Här
var nu ett litet lamm, som den gode
Herden så gärna ville sluta i sin
famn. Under bön, att Herren själv
s-lkulle låta sin Ande tala till den
lillas hjärta, tog jag upp samtalet
igen och berättade nu för henne öm
en annan väg till himmelen, eii ny
och levande väg, vägen Jesus. Hon
lyssnade med strålande ansikte, när
hon fick höra att Jesus, Guds son,
kommit till världen, att ban lidit och
dött för hennes skull och i hennes
ställe, och att ha’n genom sitt liv oclh
sin död öppnat porten till himmelen
för henne. Att han älskade henne så
högt. att han omöjligt kunde lida ne
att. hon skulle gå’ förlorad och att
han blott ville ätt hon skulle komma
till honom och ge hbnom sitt hjärta.
Ett och annat inlägg eller fråga lät
mig förstå, att hon uppfattade det
som sades henne. Nu voro vi framme
vid vägskälet* "Var bor Ni?" Jag
skulle så gärna vilja hälsa på Er",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
