Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14 - 4 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.64
sade hon. ’ ’Jag bor i Äsmarä. Har du
sett häcken med kaktusfikon strax
till höger innan man kommer in i
staden ?’’ Ja då, det haide hon. — ’ ’Där
bor jag." Hon hade’fått en höna av
mor, berättade hon, och äggen av den
brukade hon sälja i staden. När hon
fåitt tillräckligt att sälja, skulle hon
komma. Vi skiljdes. Liksom jag
viftade med handen, så gjorde också
IiQoi. Så tog en kulle bort henne för
mina blidkar, och sedan såg jag
henne inte mer. Den lilla berättade
helt säkert i sitt hein mötet meid
"frändje", som de kalla oss, och
detta blev säkerligen signalen för
föräldrarna att vakta sin lilla skatt så
hon ej skulle’ fångas i villfarelse.
Stackars lilla. Litle Mariarn Vid
detta tag sitter hon kanske .som brud
någonstädes. Inte får hon höra
något om Herren Jesus, om inte Herren
själlv styr om att hon så får. Månne
(lat hon hörde ute på landsvägen
ännu skall återljuda i hennes hjärta.
Och mårfae vi skola möta henne i
himmelen! Barn, viljen I inte, när
f talen med den käre Frälsaren,
även tänka på henne och alla små
flickor odh gossar i Abessinien ?
Anna Holmberg.
C3SCI
Den unge läkaren.
Ports.
Alla samtyckte till detta förslag, och
med några hjärtliga avskedsord skades
den unge ädlingen från sina vänner. En
halvtimme senare klappade Jacob Kyd
åter på dörren och tillkännagav nu att
svarte Tom stod inbegripen i ett livligt
samtal med herr Miretown utanför
slottsporten. Detta var rätta ögonblicket
för uppbrott, och innan kort hade det
lilla sällskapet skingrat sig.
Paul Crawer satt åter allena på sitt
ensliga rum. Ett moln beskuggade hans
ansikte. Han fruktade ieke för sig, men
för dem, som stödde sig vid honom.
Vilka prövningar månde väl förestå dem?
Och skulle de väl gå segrande genom
dessa? Deras kunskap i evangelium var
ännu ringa och deras tro var svag.
Månne man redan stod vid utbrottet av en
förföljelse? Och skulle det dyrbara
utsädet kvävas redan i dess första brodd?
Såningsmannen kände sig kraftlös och
modfälld. Ovännen begagnade sig
av-natten att utså otrons och misströstans
tankar i hans inre. Men efter att eii
kort stund hava lyssnat till dessa
ingivelser, reste sig Paul hastigt, utropande:
"Vilken dåre jag är, som förgäter, att
saken icke är min, utan Herrens", och
härmed böjde han sina knän i Jesu
namn, kastande alla bekymmer tillbaka
på Honom, som lovat hava omsorg om
oss. Och ännu en gång hörde han till
sin egen tröst de ord, vi’ka han nyss
upprepat för Davie Dunmore: "Tig och var
■stilla". Glad och frimodig uppstod han
från bönen, viss, att vad som än förestod
honom själv eller den uppväxande
församlingen i den främmande staden,
skulle Herren göra honom til! mer än
segervinnare genom Jesus.
ÅTTONDE KAPITLET.
"Ack, så vackert, utbrast Davie
Dunmore, pekande på en liten tavla, vilken
doktor Crawer nyss lämnat honom.
"Jag har hållit mitt löfte", svarade
denne, "det är en av de små tavlor, syster
Liese målat, och vilka jag lovat visa er."
I förgrunden syntes en hög, remnad
klippa ,och över själva remnan, vilken
tydligen bildade ingången till en klyfta,
svävade en vit duva förföljd av en stor
rovlågel med vitt utspända vingar. Vid
första anblicken bävade man ovillkorligt
för den stackars duvans öde ,så nära
syntes förföljaren och så omöjlig tycktes
här all räddning, men vid ett närmare
skärskådande övertygades man, att
duvan måste uppnå klyftan, och där var
hon säker. "Vad betyder detta", frågade
Davie, "jag är viss, att det ligger nàgoii
gömd mening häri".
Doktorn såg allvarligt på honom, i det
han svarade: "Ja, unge vän, häri ligger
sannerligen en stor verklighet förborgad.
Den remnade klippan är en ny bild av
Honom, den evige konungen, om vilken
jag sist talade med er. Det heter om
Honom i skriften att Han är en klippa
evinnerligen. Bilden av duvan, äter
igen, skulle ni strax hava förstått, om ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
