Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15 - 11 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
senare kom hem.
Ester förmådde ej svara utan
räckte honom Ibrevet, som han läste
med stigande undran.
"Vi måste försöka lösa igen
tavlan. Vi få lämna symaskinen i
stället, det kan ej hjälpas."
"Men tavlan är nog redan såld,
kära, du."
’ ’Jag går genast oeh hör efter.’’
Det dröjde ej länge förrän Arvid
kom åter med det beskedet, att
tavlan dagen förut sålts till en
disponent Skog.
"Vi måste försöka få reda på ho.
nom", föreslog Arvid. "Tavlan är
visserligen hans, men vi berätta., hur
det är, och visa honom även brevet.
Kanske Gud bevakar hans hjärta, så
att vi få köpa tillbaka tavlan. Följ
med mig, Ester! Jag tror, du kan
tala för saken bättre än jag."
Sedan de suckat till Herren om
hans hjälp, begåvo de sig ut, och
efter många förfrågningar och med
hjälp av en adresskalender lyckades
de slutligen få reda på disponentens
adress. Hjärtat bultade dock
hårdare än vanligt, då de gingo de
breda trapporna upp till disponent
Skogs ståtliga våning, och de stodo
båda två tysta en god stund, innan
de kommo sig för att framställa sin
underliga begäran. Herr Skog
betraktade dem undrande.
"Jag säljer ej gärna tavlan, ty
den är mig mycket kär", svarade
ban, "emedan ’den är målad av en
god vän till mig från min vistelse i
Amerika. Jag fick just av en
händelse se den utställd i ett fönster i
går och kände genast igen den, inte
bara för min nu döde ungdomsväns
namn nere i hörnet utan även
därför, att jag sett den förr. Sista
gången, jag sammanträffade med
Vidar Mossen, höll han just på med
denna enda tavla han målat, och
som föreställer hans barndomshem
nere i Smålandslbygd. Men säg,
varför ha ni sådant intresse för tavlan
i fråga?"
Arvid berättade nu, att han var
Vidars ende hror, och Ester räckte
disponenten [farmors brev, som han
under tystnad läste.
"Det må man i sanning kalla
underbart", utbrast herr Skog.
"Mycket har jag varit med om här i
världen, men ej make till detta."
Han gjorde sig noga underrättad
om deras nödställda belägenhet.
"Visst ska ni ha pengarna", sade
han. "Dem tycks ni behöva mycket
väl. Men kan jag inte ändå få
behålla tavlan som ett minne a,v min
käraste odh bäste ungdomsvän?"
Arvid oeh Ester voro med därom,
tavlan undersöktes, där funnos en
bel bunt sedlar, både svenska och
amerikanska — en för de båda
makarnas förhållanden ej så liten
summa, och en stund senare böjde de
med sina små knä i sitt lilla
vindsrum oeh prisade med tacksamt rörda
hjärtan Herren för hans underbara,
trofasta hjälp. De skulle nu inte
bara få bo kvar i sitt lilla hem utan
även kunna köpa tillbaka de saker,
de måst pantsätta och för övrigt
slippa den ’kväljande ängslan för
mat och kläder åt sig och sina små en
god tid framåt.
Forts.
Av
SKOGSBLOMMAN
läsning för ung och gammal av
K. K—n, ihar n:r 5 och 6 för året
utkommit. Pris 15 öre .pr häfte.
N:r <1—4 finnas øcfe. Vart 6:te
ex. lämnas gratis. Rekvirera ooh
sprid några ex. å Eder ort.
Adressera:
JULBUDSKAPETS FÖRLAG,
Norrköping.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
