Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16 - 18 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 18 — 18 April
Red. av K. K—n.
Årg. 10 — 1920
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR DE SMÅ OCH DERAS VÄNNER,
BETRAKTELSER
over Ebréerbrevets femte kapitel.
AV A. V. I.
Forts.
Han bad även ofta tillsammans
med lärjungarna. "Han tog Petrus,
Johannes oeh Jakob med sig och gick
upp på iberget för att bedja. Och
under det han bad, vart hans ansiktes
utseende förändrat och hans klädnad
skinande vit." — "Och det begav
sig. att då ban var på ett ställe och
ibad, sade en av hans lärjungar, när
han hade slutat, till honom: Herre,
lär oss att bedja, såsom ock Johannes
lärde sina lärjungar." Luk. 9: 28,
29; 11: 1. Hela Joh. 17 kap. är en
bön, som Jesus höll i nattvardssalen
i Jerusalem, när ban var tillsammans
med sina lärjungar. Det är ock den
längsta bönen, som vi hava
upptecknad efter vår dyre Frälsare.
Han bad även mitt ibland
folkskarorna. Orden i Matt. 11: 25, 26
synes Jesus hava uttalat bland en skara
människor. Även detta nödrop
uttalade han bland en skara folk, som
hörde det: "Nu är min själ
bedrövad, och vad skall jag säga? Fader,
fräls lnijr utizr denna strand. Tioek,
fördenskull har jag kommti till den-
na stund. Fader, förhärliga ditt
namn." Han fick även ett svar, som
folket hörde, fastän de icke kunde
uppfatta det, utan somliga
uppfattade det som ett tordön, och andra
sade: En ängel har talat med honom.
Det var dock Fadren, som svarade
på Jesu bönerop om att Fadren
skulle förhärliga sitt namn. Och svaret
ljöd så: "Jag både har förhärligat
det och skall åter förhärliga det."
Joh. 12: 27—29.
Jesu kötts dagar voro böndagar.
Han bad med ord, och han bad i
anden utan ord. Joh. 4: 23, 24. Nöden
blev dock så tung och tryckande, att
det icke blev nog för Jesus med att
bedja utan han måste även "åkalla".
Bönen är ett mera lugnt umgänge
med Gud, dels med ord och dels i
anden utan ord. Åkallan uppstår, då
nöden framprässar mera ivriga rop
till Gud, öller åkallan av hans namn.
Profeten Daniel åkallade Herren med
dessa ord: "O Herre, hör, o Herre,
förlåt; o Herre, akta härpå och utför
ditt vet-lc utan att. dröja - rör din
egen skull, min Gud!" Dan. 9: 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
