Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16 - 18 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123 BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.64
der, och då hon närmade sig hans
säng, ropade han: ’ ’Mamma, vad
ämnar du göra?" "Vi skola resa hem,
min gosse." "Hem, mamma, hem!
Det låter såsom en dröm. Det är,
såsom då Herren Jesus gick efter det
borttappade fåret och bar det hem!
Det är, såsom vore jag i himmelen,
4å jag ser, att du älskar mig, din
förlorade son."
Då moder och son kommit till det
gamla hemmet, och han låg i det rum,
där han förr bott, grät han av glädje.
"Mamma", sade han, "om Gud
älskar och förlåter såsom du
älskar ocli förlåter, då kunde jag våga
bedja honom förlåta mig för hans
skull, som dog för syndare". "Min
käre gosse", sade modern, "en
moder skulle kunna förgäta sitt barn,
så underligt det än synes mig. Men
om hon än skulle förgäta sitt barn,
skall han icke göra det. Vi läsa ju i
vår bibel om den förlorade sonen,
huru Fadern emottog honom, när han
återvände till fadershuset. Han föll
honom om halsen och kysste
honom".
"Mamma", sade den döende unge
mannen, ’ ’jag vill stå upp ocli gå till
min Fader. Hans kärlek har krossat
mitt hjärta. Jag vill vara hans."
LtÆ: I
Ödmjukhet går före ära.
Det var en het afton i augusti
månad. En gammal vördnadsvärd man
ikom ridande vägen fram, just som
solen gick ner bakom en bergsträcka
i närheten av Spingfield i staten
Ohio i Nordamerika. Han hade
färdats sedan tidigt på morgonen, och
han var nu på aftonen alldeles
uttröttad efter dagens mödor. Han
stannade därför vid ett hus nära
intill vägen och frågade, om han
kunde få härbärge där under natten.
"Jag vet verkligen icke, om vi
kunna taga emot er", svarade frun
i huset i en tämligen ovänlig ton,
"men efter ni ser så trött ut, skall
jag fråga prästen, som bebor vårt
gästrum, om han vill dela det med
er för denne natt’’.
Den unge prästen, som kom ned på
gården, närmade sig med myndig
uppsyn den gamle, tarvligt klädde
mannen, betraktade honom förnämt
från topp till tå, gjorde några
likgiltiga frågor och medgav slutligen
honom att få dela rum med sig för
natten, varpå han vände sig om på
klacken och gick in i huset igen.
Sedan den gamle mannen fört sin
häst in i stallet och skött om honom,
inträdde han i boningshuset, där han
hade hoppats finna ett gästfritt
emottagande. Men detta hopp
skulle slå alldeles fel. Med anledning av
den unge prästens närvaro var ett
stort sällskap församlat där, men
ingen gav akt på den gamle
anspråkslöse och tarvligt klädde
mannen. Han iakttog dock’ allt som
tilldrog sig, där han satt på en stol i
en vrå av rummet.
Den unge prästen uppförde sig
som en lättsinnig sprätt i det
världsliga sällskapet, pratande och
skämtande med ungdomen och icke ett
enda allvarligt ord kom över hans
läppar.
Sedan den resande främlingen
länge förgäves väntat på att man
skulle bjuda honom något cltt citci,
bad han om att bli visad upp på sitt
rum, och då han kommit dit upp,
framtog han ur sin kappsäck en
bibel och fördjupade sig i läsningen
av densamma. Så förgick timme
efter timme, i rummen inunder intogo
de främmande en präktig
aftonmåltid, men ingen tänkte på att inbjuda
Forts, å sid. 125.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
