Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16 - 18 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
sådant sätt, att den andre blev något
mera uppmärksam. Och så uppstod
följande samtal:
"Huru långt har ni rest i dag?"
En och en halv mil.
"Varifrån?"
"Från Springfield".
"Är det möjligt? Ni måste vara
trött efter en så lång resa vid era
år".
"Ja, min stackars kropp har
blivit mycket medtagen, och känner,
att resan i dag har utmattat mig
mycket".
"Varifrån kommer ni då
egentligen?"
"Från Filadelfia".
"Från Filadelfia?" utbrast
prästen högst förundrad. "Ett stort
möte har ju nyligen hållits där.
Fortfor det då ni lämnade staden?"
"Församlingen upplöstes dagen
före min avresa".
"Verkligen?" sade prästen.
"Hade biskop Georg lämnat staden före
er?"
":llan reste samtidigt med mig.
Vi hade sällskap med varandra".
"Verkligen?" utropade den unge
prästen mer och mer förvånad. "Hur
såg biskopen ut? Han börjar väl bli
gammal och svag?"
"Han bär sina år tämligen bra,
men lians arbete är mycket
ansträngande, och man ser nog, att
krafterna börja svika honom."
"Han väntas hit 0111 några dagar,
och det skall bli en verklig glädje
för mig att få se och tala med den
berömde mannen. Men ni sade, att
ni reste i sällskap med honom. Huru
länge voren I då tillhopa?"
"Vi reste hela vägen på
tuman-hand".
"Ni reste på tumanhand med
biskopen ?’’
Ja.
"Ni är nära vän till biskop Georg ?
O, att jag icke vetat det förut! Får
jag be att få veta ert namn?"
"Georg", svarade den gamle
man-le efter något betänkande. >
"Georg, men ni är väl icke biskop
Georg?"
"Jo, man kallar mig verkligen
så", svarade den gamle mannen med
saktmodig vänlighet.
’ ’Åh, är det möjligt! —r Biskop
Georg!" utropade den unge
prästmannen, i det han full av blygsel
rusade upp. "Ni har icke fått någon
kvällsvard. Jag vill genast väcka
värdfolket. Varför sade ni oss icke,
vem ni är?"
"Nej, min vän", sade biskopen,
"gör er icke något besvär. Jag har
ingen lust att spisa kvällsmat här.
Då en gammal man, som var trött
efter dagens mödor, icke ansågs
värdig någon vederkvickelse, så kan
biskop Georg icke heller anses vara
det. Han är icke mer än en
människa och har endast allmänna,
mänskliga behov.’’
Den unge prästen hade aldrig
upplevat någon natt förut under så
djup sinnesrörelse. Biskopen talade
mycket allvarligt med honom om
nödvändigheten att i en uppriktig
omvändelse ödmjukt söka sin
Frälsare och sedan efterfölja honom
samt söka pryda hans lära och
förhärliga hans namn. Med mildhet och
allvar sökte han övertyga den unge
prästen 0111 hans förvillelser och
visa honom, att likasom Gud icke har
anseende till personen, så skola icke
heller vi uppskatta våra
medmänniskors värde efter deras yttre
förhållanden utan anse alla själar lika
värdefulla samt glädja oss åt att få
tjäna alla. Innan biskopen på
morgonen på morgonen skildes från sin
unge rumskamrat, bad han länge
och allvarligt med honom och fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
