Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16 - 18 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
den gradvisa förändringen med Davie,
vilken han uppriktigt älskade. Han
hade hyst den djupaste tillgivenhet för
dennes avlidne moder och var troligen
den enda inom slottet, som visste, att
hon varit i icke ringa grad smittad av
Lollardernas kätteri, varav hon fått
tidiga intryck i sitt föräldrahem i
England. "Sir Thomas", yttrade hon på sin
dödsbädd, "säg min man och mina barn,
när de bliva gamla nog att förstå det, att
jag dör i frid, väntande min salighet
endast genom min dyre Frälsares
förtjänst." Greven hade varit borta frän
hemmet vid sin makas död, och då sir
Thomas upprepade för honom dessa
hennes avskedsord, hade de icke väckt hos
honom någon annan föreställning, än det
han länge haft, nämligen att hans avlidna
maka varit mogen för himmelen. Ett
tvivel på hennes fullkomliga
vidhängsen-het vid kyrkan hade aldrig, uppstått i
hans själ, och han uttryckte ofta den
önskan, att lilla Maude måtte bliva en liit»
god och from kvinna, som hennes moder
hade varit. Vad gossen angick, sö.kte
han blott utbilda honom till en tapper
och högsinnad riddare, skicklig i jakt
och krigiska idrotter.
Den senaste tidens förändringar me»
gossen, vilken icke heller han kunde
undgå att märka, tillskrev han .kroppslig
svaghet och avtagande hälsa, i stället för
rätta orsaken: den helige Andes stilla,
men fortsatta arbete på ett hjärta, vars
naturliga motstånd en gång blivit brutet.
NIONDE KAPITLET.
Tre år hava förflutit sedan den
dimmiga höstafton, då vi första gången
gjorde vårt inträde på slottet Dunmore.
Det är nu i stället en skön julikväll.
Liksom första gången se vi slottets
innevånare även nu samlade på
borggården. Grevinnan Louise står där lika
strålande av ungdomlig fägring.
Hennes blickar vila med välbehag på en lång
vacker gosse, som håller vid handen ett
miniatyrporträtt av grevinnan själv i den
snart fyraåriga lilla Marie.
"Davie, synes icke kavalkaden ännu",
yttrade styvmodern något otåligt. "Dina
ögon äro skarpare än mina, ser du icke
ett dammoln därborta? Jag föreställer
mig, vad Maude skall vara glad att få
återse oss alla, efter fyra års bortovaro
från hemmet. Vad hon skall beundra
sin lille nykomne broder", härvid lyfte
hon högt på sina armar en liten
knubbig gosse, omkring åtta månader gam-
mal, "och vad hon skall tycka om Marie
och bror Davie med, fastän hon skall ha
svårt att .tro det du varit så sjuk, som
våra brev hava antytt. Du ser nu helt
stark ut, eller vad säger ni, sir Thomas",
och hon vände sig till läraren, som stod
nära intill.
Ett ofrivilligt uttryck av smärta
överfor den känslige mannens ansikte, da
han yttrade med en sidoblick på den
hög-växte yngligen: "Herr Davie är
visserligen långt bättre, än vad vi vågat
hoppas, men det bör dock icke förundra oss.
om fröken Maude finner honom helt
olika den blomstrande broder, hon
lämnade."
Ja, det var blott en b’ind
föräldrakärlek, som här lät invagga sig i drömmen
om ett liv av hälsa och styrka på jorden.
Alla andra, som sågo den spensliga
gestalten, de insjunkna ögonen och c?
skarpt begränsade rosorna på kinderna,
anade allt för tydligt tillvaron av en
smygande sjukdom. Davie själv var icke
främmande för tanken härpå men han
ryggade icke längre tillbaka för
densamma. Det tillkommande var icke
vidare för honom ett mörkt, okänt land,
utan hans Faders kära hem dit hans
förstfödde broder gått att bereda honom
ett rum. Han hade funnit frid med Gud
genom tron på Herren Jesus Kristus och
var lycklig i denna frid.
Vid tanken på mötet med den kära
systern stördes han dock hemligt av den
föreställningen, att hon icke delade hans
tro, icke kände hans Frälsare, utan ännu
i sin bön vände sig till helgonen och
jungfru Maria. Skulle han väl få nåd
att för, henne peka på den levande källan,
och skulle även hon slutligen få smak på
det vattnet, dricka därav och aldrig
törsta mer? Det var ur dessa frågor, han
nyss väcktes av styvmoderns tillta’.
"Nu komma de verkligen", utropade
han strax därpå. "Lindsay och Castairs",
tillade han med e.n skymt av sin forna
livlighet, "stöten i trumpeterna och
biåsen en välkomsthälsning för de
anländande. Och du. Elspet", fortfor han,
vänd till en gammal kvinna, som befann
sig i grannskapet, "tag Marie under din
uppsikt, att jag må vara ledig att
omfamna min syster, fastän jag har stor
anledning att tro, det hon är ivrigare att
återse sin gamla sköterska än sin vilde
broder över vars upptåg hon så mången
gång beklagat sig."
Forts.
essä ’
Tryckt på. Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
