Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17 - 25 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
våren hade kommit. Regeringen
hade nu också tagit saken om hand, så
att till varje gård och till även de
minsta jordbrukslägenheter kom
alltid något, som kunde sås i den
hungrande jorden.
Våren 1818 var härlig, sommaren
lovade gott och höll vad den lovade.
Rågen var mogen i början av augusti,
och på vår gård skördades och
tröskades den med detsamma. Så fort
den första säcken var full, reste
farfar till kvarnen odh lovade att vara
åter med mjölet frampå
eftermiddagen.
Det var en undran och väntan på
hela gården. Min far var på den
tiden en liten gosse; han och hans
sysskon hade krupit upp på ett högt
ladutak för att först av alla kunna
upptäcka dammolnet av farfars
kvarnvagn ooh så kunna meddela den
glada nyheten åt husets övriga folk.
Där sutto de små och spejade.
Ofta tyckte de sig se, att det
dammade på vägen,, men så befanns det vara
ett främmande lass odh icke det, som
drogs av vår Brunte. De pratade,
under det de sutto där uppe och
spejade, om vinterns nöd ooh om det
svarta barkbrödet, som låg så tungt i
magen, och om barkgröten, som
smakade mögel oeh såg så mörk ut — på
sista tiden hade det varit litet nog av
den också. "Men tänk, att nu har
Gud låtit, det bliva ett gott år", sade
den äldste helt småfö rnuftigt, "och
nu blir det mjöl nog för alla
hungriga magar’
— Men vad var det, som syntes
därborta ? Jo verkligen, far med
mjölet. Ned från taket i ett
ögonblick och in i köket. Här var allt
skurat oclh fejat såsom till fest, och
mitt i den öppna spisen på kroken
över elden hängde grötkitteln, vari
vattnet bubblade och kokade, väntan-
de på mjölet, under det mjölkbunken
och saltet redan stodo på bordet.
— Parfar inträdde med den lilla
säcken i handen. I samma ögonblick
han st.eg över tröskeln, tog han
mössan av huvudet och räckte farmor
säcken. Och farmor neg så djupt
som om hon varit i kyrkan, och tårar
rullade utför hennes kinder, då hon
såg, hur vitt oeh fint mjölet var och
huru skönt och friskt det doftade.
— Så kokades gröten i den stora
kitteln, oeh då den var fullt
färdigkokt, var ock köket fullt av gårdens
folk, och ni kan förstå, barn, med
vilken iver de grepo tag i skedarna,
sedan farfar läst en kort men innerlig
bordsbön. På kvällen gjordes degen
till bröd och följande morgon vid den
tidiga frukosttimman lågo fem små
bröd på bordet, av vilka var och en
fiick en liten skiva till mjölken.
— Odh nu förstån I, barn, —
fortfor mormor, att den som upplevat en
sådan tid, den som fått lära, vad det
är att svälta ooh sakna det dagliga
brödet, den vet också att gömma var
bit och tacka Gud för var smula, han
skänker.
— Detta var mormors berättelse,
och nu, I kära unga, för vilka jag
upprepat den, vad sägen I härom?
Viljen I härefter lämna det dyrbara
brödet på bord odh bänkar ? Om än
Gud i sin godhet i år givit oss ett
fruktbart år, så kan dock än ett
hungerår stunda även för oss.
— Nej, mormor, sade den äldste
gossen allvarligt, jag vill aldrig mer
göra det.
— Och ieke vi heller, mormor,
till-lade de andra små, Ooh mormor
nickade glatt emot dem. Hon visste
att de menade, vad de sade.
crsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
