Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19 - 9 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
du såg honom, Maude, men du vet ju, att
han är, eller åtminstone en gång var,
bestämd till din make."
"Jag vet det, farmor", svarade flickan,
utan att lyfta ögonen från sitt arbete.
"Jag har hört det, så långt jag kan
minnas tillbaka i tiden."
"Jag sade", fortfor den gamla, "att han
en gång var bestämd till din make, men
om det är sanning, vad som nu sägs, är
jag viss, att min son aldrig skall giva
honom sin dotter. Beställsamma tungor
veta nämligen att berätta, det Wilhelm
Miretown icke tillbeder varken jungfru
Maria eller helgonen — ja de säga till
och med, att den där främmande
läkaren, vilken jag för min del aldrig tyckt
om, har lockat honom att läsa den heliga
Skrift, liksom den skulle vara för någon
annan än prästerna. Men jag kan icke
tro, att det står så illa till, Maude."
Flickans kinder blevo purpurröda.
"Farmor", svarade hon något häftigt,
"om Wilhelm Miretown älskar och
tillbeder Herren Jesus, kan han gärna
undvara helgonen. Och vad läsningen av
den heliga Skrift angår, så undrar jag.
varför den blivit skriven, om icke därför
att vi skola ^sa deri."
"Maude, var har du iärt dig ett sådant
språk?" inföll den gamla frun med
värdighet "Det höves icke ungdomen att
anse sig visare än de äldre, ja, till och
med än den heliga modern, kyrkan."
"Farmor, förlåt mig", bad Maude i
ödmjuk ton och under det hon kysste den
gamlas händer. "Jag ville icke säga
något opassande. Men farmor, om
Wilhelm Miretown eller vilken annan som
helst verkligen älskar Herren Jesus, så
betyder allt annat föga. Och skall jag
säga, varest jag först lärde att tänka och
■känna så. då måste jag tillstå, att det
var vid min avlidna moders knä. Hon
älskade Herren Jesus, och så barn jag
än var, lärde hon mig att bedja endast
till Honom. Sir Thomas Godwin vet det
Och du vet, älskade farmor, huru from
och god min moder var, det kan ju då
ioke vara synd att tro såsom hon. Men
förlåt mig och var nu riktigt god igen
och giv mig, såsom bevis därpå, tillåtelse
att göra en lång promenad utåt skogen."
Gumman kund rf icke länge bibehålla
missnöjet med den älskade sondottern,
och snart strök hon åter hennes bruna
lockar och smekte hennes blomstrande
kind, under det hon ropade till Peggie
att göra sig i ordning för att åtfölja
fröken på hennes promenad i skogen.
Maude var dock ingalunda hågad att
vandra vid sidan av gamla Peggie. Hon
längtade att ensam ströva omkring i skog
och mark och att fritt få överlämna sig
åt sina egna tankar och drömmar, och det
var först sedan hon, genom förnyade
smekningar, lyckats erhålla även denna
tillåtelse som hon med lätta steg ilade
bort, åtföljd endast av en favorithund.
Stillheten i naturen verkade
välgörande på hennes upprörda sinne, och under
det hon betraktade de höga- bergen, den
mörka skogen, där en och annan fågel
ännu sjöng sin melodiska höstsång, och
det vida havet, som låg framför henne,
•klart såsom en spegel, erinrade hon sig
några ord ur Wiclifs bibelöversättning:
"Herren är en stor Gud och en stor
konung över alla gudar. Ty i hans
hand är, var som jorden bär, och
bergshöjderna äro också hans. Hans är
havet, och Han haver det gjort, och Hans
händer hava det torra berett. Kommen,
låtom oss tillbedja och knäböja och
nederfalla för Herren, den oss gjort haver.
Ty Han är vår Gud och vi hans
fosterfolk och hans händers får."
Fördjupad i dessa tankar, hade Maude
vikit om hörnet av en utskjutande klippa
och böjde sig just ned för att plocka
några bleka höstblommor, då hon varseblev
en ung högväxt man, helt nära intil! den
plats där hon befann sig. Han stod
inbegripen i ett livligt samtal med en gosse
i tarvliga kläder, utvisande att han
tillhörde den fattigare arbetsklassen. Ingen
av dem märkte Maude, och hon kunde
icke undvika att höra gossens ord:
Forts.
MAJA ELV1NG ooh PÅ GRAN-
MO heta berättelserna i
dubbelhäftet — n:o 9—10 — av
SKOGSBLOMMAN,
läsning för ung och gammal av
K. K—n, som nu utkommit. Pris
SO öre. N:r 1—>8 finnas ook. Vart
6: te ex. lämnas gratis. Rekvirera
och sprid några ex. å Eder ort!
Adressera:
JULBUDSKAPETS FÖRLAG,
Norrköping.
Tryckt på. Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
