Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21 - 23 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
hade alla i himmelen ingångna
människor måst lämna sina platser där
för att i stället sjunkà i
förtappeisens hemska gap, som slutits över
dem. Men han blev bönhörd för sin
gudsfruktans skull. Och aldrig har
någon kommit på skam, som hoppats
på honom: och sådant kommer icke
heller någonsin att hända.
När aposteln säger, att han
framburit bönen och och åkallan till den,
som kunde frälsa honom från döden,
och blivt bönhörd för sin
gudsfruktans skull, så innebär icke denna
frälsning, att han icke behövde lida
döden. Ty det behövde han såsom
vår medlare och ställföreträdare, och
det gjorde han även. Men det
inrfe-bär, att han gick lidandets väg i en
så fullkomlig lydnad, att icke döden
kunde övervinna honom, utan han
övervann döden och alla ondskans
makter, varför han ock frälstes från
döden genom en segerrik och härlig
uppståndelse från de döda, såsom ock
Petrus i sin predikan på pingstdagen
betygade: "Gud har uppväckt
honom, sedan han lossat dödens vånda,
emedan det icke var möjligt, att han
skulle behållas av döden. — Emedan
David var en profet — såg han förut
och talade om Kristi uppståndelse,
att han icke skulle lämnas i dödsriket,
och att hans kött icke skulle se
förgängelse. Denne Jesus har Gud
uppväckt, varom vi alla äro vittnen."
Apg. 2: 24, 30—32. — Han blev
bönhörd för sin gudsfruktans skull.
"Och då han under sitt kötts
dagar med starkt och tårar hade
framburit böner och åkallan till den, som
kunde frälsa honom från döden, och
blivt bönhörd för sin gudsfruktans
skull, lärde han, fast han var Son,
lydnad av det, som han led.’’ Son
betecknar här herre och står såsom
motsats till träl. Trälens liv är ett liv
av lynad för sin herre; och sonens
eller egendomsherrens kall är att
befalla.
Det var någonting främmande för
lagens Herre, Guds enfödde Son, att
gå under lagens lydnad: han fick
lära lydnad. Det var ock ett hårt
lydnadsprov, när lidandet blev som
hetast. Icke skulle någon vanlig
människa kunna fasta i fyratio dygn
och känna hunger utan att äta, om
han kunde förvandla stenar till bröd:
men Sonen bestod provet. Icke skulle
en vanlig människa kunna mottaga
så mycket hån och smädelse, som
Jesus fick göra de sista åren och
särskilt det sista dygnet, om han hade
makt att med sin vilja krossa alla
motståndare; men Sonen bestod även
det provet utan det ringaste avsteg
från lydnadens väg. "Han lärde
lydnad av det, som han led, och o
han vart fullkomnad, blev han för
alla dem, som lyda honom, en orsak
till evig frälsning, av Gud kallad en
överstepräst efter Melkisedetis sätt’’;
v. 9, 10.
Den fullkomlige vart fullkomnad;
detta låter ju underligt. Men Jesus
Kristus hade aldrig något fel eller
någon brist. Han var fullkomlig,
när han låg i Betlehems-krubban, och
hn förblev det även under hela sin
levnad. Han var den fullkomlige
Guden och den enda fullkomliga
människan. Men såsom återlösare,
försonare och Frälsare för de
skuldbelastade människorna måste han gå
lydnadens och lidandets väg. Han
kunde icke vara vår försonare, återlösare
och Frälsare med mindre, än att han
försonade, återlöste och frälste oss.
Och vad som behövde göras för att
försona, friköpa, frälsa och
rättfär-diggöra oss är noga uttalat i den
heliga skrift och där målat med offer
oeh förebilder.
Forts.
C3BC!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
