Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21 - 23 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNING-EN SENAPSKORNET
163
Gad gör de enfaldiga visa.
Pastor Fisch, protestantisk lärare i
den franska staden Lyon, omtalade
en gång vid ett möte i Barmen
följande tilldragelse.
En medlem av hans församling, en
gammal fattig skomakare, hade sin
verkstad i ett kyffe, så litet och
eländigt, att när han satt där med sitt
arbete, fans det blott rum för en
person, som då måste taga plats å
ett för ändamålet uppslaget bräde
innanför dörren. Denna tarvliga
plats var emellertid sällan tom, ty
vanligtvis var den upptagen av
någon bekymrad själ, till vilken den
fromme skomakaren utan att låta
hindra sig i sitt arbete talade
tröstens och hugsvalelsens ord om Guds
kärlek i Kristus Jesus.
Hos en av sina vänner
sammanträffade pastor Fisch en dag med en
mycket lärd man, professor vid
universitetet i Paris, vilken på några
veckor från huvudstaden kommit på
besök i Lyon. Då han med honom
inlett ett samtal om det ena
nödvändiga, ibekände professorn helt
uppriktigt, att han en gång gjort försök
att bliva förtrolig med kristendomens
sanningar och i denna avsikt närmat
sig så väl katoliker som
protestanter, men att begge försöken blott
ännu mer avlägsnat honom från saken.
Pastorn gav honom det rådet att
göra ännu ett försök och anbefallde
honom för sådant ändamål att läsa
Nya Testamentet och särskilt
romarebrevet. Professorn menade, att
denna bok endast vore skriven för
enfaldigt folk, men han lovade likväl
att göra även detta försök.
Då de båda männen några dagar
därefter åter träffades och pastor
Fisch frågade professorn, huru långt
han hade kommit med sin läsning,
svarade han: "Jag ser, att bibeln
verkligen icke är en bok för enfaldigt
folk. Jag har läst igenom hela
romarebrevet, och jag måste bekänna, att
jag icke förstår ett ord därav. Och
när jag icke förstår det, huru skulle
då någon annan kunna det. Härpå
svarade pastorn, att det emellertid
funnes personer, som förstode denna
epistel, och erbjöd sig nu tillika att
föra professorn till en person, som
vore hemmastadd häruti. Till hälften
på skämt och till hälvten av
nyfikenhet antog professorn detta anbud,
varpå pastorn förde honom till den
förut omnämnde skomakaren i hans
trånga verkstad och lät honom taga
plats på det bekanta brädet, under
det pastorn avlägsnade sig.
Med ett medlidsamt småleende
frågade nu den lärde mannen den
fattige skomakaren, om han förstode
romarebrevet. Med glad tillförsigt
och med en viss blygsamhet svarade
han: Ja, genom Guds nåd, så mycket
som till salighet är nödigt." Därpå
började ett samtal mellan professorn
och skomakaren, vilket hade till följd,
att professorn sedan flitigt besökte
det trånga kyffet och villigt mottog
undervisning av denne i den
kristliga erfarenhetens skola lärde man om
vägen till det eviga livet. När han
sedan träffade pastor Fisch, sade han
med djup rörelse och allvarlig
övertygelse: "Skomakaren förstår i
sanning romarebrevet’’. Så fick den
fattige skomakaren bliva ett medel i
Guds hj^id till den lärde professorns
omvändelse; ty efter någon tid böjde
sig denne såsom en botfärdig syndare
till Jesu fötter oeh fann genom
rättfärdiggörelsen av tron frid i honom.
Denna berättelse lämnar en ny
bekräftelse på den sanningen, att
evangelii hemlighet ofta är dold för de
visa men uppenbarad för de enfaldiga.
I jjS>S I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
