Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21 - 23 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET .64
lönkrögeri och annan orättfärdighet
i församlingen, fått mindretalet.
Riksdagsmannen skakade vid
genomläsningen av valprotokollet
betänksamt på huvudet och mente, att
det vore föga lönt att gå till kungen
i denna sak, då deras kandidat ej fått
mer än en tredjedel av de avgivna
rösterna.
"Så kan du fäll ticka", inföll
Gunnar otåligt, "men vi ’oppas på "ärran
vi, och ’an vill inte att vi ska’ få en
supare till präst, utan en som lär oss
Guds väg rätt. Det är då fäl som så,
må du väta, att den som fått de
flesta rösterna ha suttit å supit med
bön-dren på gästgivaregala, och däför
ticka de om ’an, men ingen
allvarlig kristen ’ar rösta på ’an,
inte."
"Nå ja, jag får väl följa med "er upp
till kungen", svarade
riksdagsmannen, tog på sig fracken och
ytterrocken och ledsagade de båda hederliga
dannemännen i den tidiga
vinterförmiddagen upp till slottet.
Lyckligtvis var det tisdag-,
könungens mottagningsdag, då man kunde
vara viss på att få audiens.
Uppkomna i västra slottsvälVets
stora trappa, som leder upp till
konungens våning, stannade Gunnars och
lät sina ögon fara omkring åt alla
sidor. Därpå utropade han:
"ör du, Bog Anders, du, tror du det
kan vara stort ’ärligare i himlom?"
"Hocken kan väta, men nog är det
här storartat, dä fäll visst och sant
det" svarade Bog Anders och stod en
stund häpen över den ståtliga
trappuppgången.
Uppkomna i förrummet blevo de
ytterligare förvånade över de fyra
uni-förmsklädda ordonanserna, som sutto
där, och över de silvergalonerade
lakejerna, vilka togo emot de
audienssökandes ytterplagg. Dessa senare
mätte med ögonen de båda dalgubbar-
na från huvud till fot och voro
synbarligen tveksamma om de skulle
släppa in dessa i skinnpälsar klädda
"masar" bland de guldsmidda,
ordens-prydda herrar, som kommit för att
uppvakta hans majestät och nu gingo
av och an i den stora väntsalen.
Riksdagsfullmäktigen ’hjälpte dem
dock ur förlägenheten, i det han kort
och gott tillkännagav, att de tre
utgjorde en deputation till konungen.
Därvid slogos dörrarna upp till
biljardsalen, vilken skyndsamt passerades,
varpå man trädde in i den vackra
väntsalen. Dalamännens häpnad
låter sig ej beskriva. De vågade knappt
sätta ned sina fötter på det bonade
golvet, som var spegelblankt som
is. Att sätta sig på de med
guldsmiden överklädda stolarna
var heller icke tänkbart. De stodo
därför innanför dörren helt förlägna och
stirrade’ på kristallkronorna, de stora
speglarna" och de många i olika
uniformer klädda herrarna.
"Adde vi inte riksdagsmannen mä’
oss, nog ba’ vi te’ få gå ’ärifrån på
fläcken", mente nu Gunnars. "Allri’
fäll en tro, att det skulle vara så
grannt oppe när kungen".
"Ja", inföll Bog Anders, "men när
det kan vara så ogrundat ’ärligt ’os
våran jordiske kung, ’ur ska’ de inte
då vara där oppe när alla kungars
konung? Micke ska’ vi få te
förundra oss över, när vi komma dit en
gång — i det palats, som icke med
’änder gjort är."
Exelenser och generaler,
presidenter och andra civila och militära
ämbetsmän gingo av och an, samtalande
med varandra, samt kastade då ooh
då en frågande blick på
daladeputa-tiönen". En och annan kom även ned
till de hederliga bondgubbarna och
inlät sig i samspråk med dem.
Efter flera timmars väntan
uppropade adjutanten de tre dalmännens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
