Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23 - 6 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNING-EN SENAPSKORNET
183
kunde vara skadligt, om man för en
enda, gång vore med och såg på vad
sådana pojkar som Kalle kunde
å-stadkomma för roligt, Han lovade
därför infinna sig på utsatt tid och
ställe. Janne blev bestört och
mycket bedrövad över vännens beslut.
Blodet steg honom åt huvudet, och
med a.v harm darrande röst
utropade han varnande:
"Georg, Georg — Kalle är icke
något passande sällskap för dig.
Minns du icke hur det heter: Om
skalkar locka dig, så följ icke. Kom
med mig och låt Kalle gå sin väg!"
Kalle blev arg, knöt näven under
Jannes näsa och utbrast i vredesmod:
"Om du, din skenhelige skälm, icke
tiger, skall du få smörj."
Janne var frestad att möta hårt
med hårt, och de båda gossarna
stodo som ett par ungtuppar emot
varandra,
Georg fattade då Kalle i armen,
medan han yttrade:
"Är du tokig, Kalle? Skall du
ställa till slagsmål mitt på gatan?
Vem tror du då vill vara med om
dina äventyr? Åtminstone icke jag."
Kalle lade band på sin vrede, av
fruktan att ett lättfånget rov
skulle gå honom ur händerna, och sedan
han underrättat Georg om
mötesplatsen, vände han de båda kamraterna
ryggen.
Oaktat kamratens varningar och
oaktat sitt eget samvetes ogillande,
gick Georg på kvällen samma dag till
det uppgivna stället. Han ville
tillfredsställa sin nyfikenhet och se vad
Kalle menade med att ha roligt.
På ort och ställe fann Georg ej
blott de i början av denna berättelse
namngivna gossarne, utan ännu ett
par till. De voro av olika ålder.
Två av dem voro endast omkring tio
år, men de andra mellan fjorton och
femton.
De hade samlats i Kalles så kallade
hem, i en usel, förfallen koja, högt
uppe på Söder. I en gammal säng
låg på en trasig halmmadrass en
drucken kvinna oeh sov ruset av sig.
Det var Kalles mor. Georg studsade
tillbaka, då han öppnade dörren, och
var nästan besluten att icke gå in,
men Kalle, som var anförare för den
lilla skaran, skyndade emot honom,
tog honom i armen och drog in
honom.
"God dag, Georg, jag trodde
nästan att du icke skulle komma, men
jag ser att du var bättre än jag
trodde."
Georg slog sig ned på en bänk
bland de övriga. Man hade både vin
och bakelser, en kortlek och en
rövareroman att bjuda på.
Vi vilja, ej närmare beskriva den
bedrövliga sammankomsten. Nog av,
Georg narrades att dricka vin, blev
rusig, glömde Gud och den
varnande rösten i samvetet, Stackars
gosse, han satt nu i de ogudaktiges råd
och trädde in uppå syndares väg.
Slutligen drogs han allt djupare
ned i fördärvet och blev jämte Kalle
anförare för tjuvbandet. De
plundrade en tid bortåt med allt större
djärvhet vin- och matkällare och
uppträdde med förfärande fräckhet, togo
sig rövarenamn och skrevo brev,
vjl-ka de lämnade kvar i de källare, där
de under natten druckit ur
vinflaskorna.
Omsider blevo de dock fasttagna,
och som både Kalle och Georg hade
gått och läst, blevo de dömda för
inbrottsstöld till tyå års straffarbete.
Den stackars Georg fick nu i den
dystra fängelsecellen tid att besinna
huru den ogudaktiges väg förgås.
Outsägligt bittra voro de
förebråelser han kände i sitt samvete, på
samma gäng han visste, att en annan led
mer än han själv av hans brott och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
