Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25 - 20 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199 BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
manliga rösten darrade vid denna
erinran om en vän, som stått dem alla så
nära, och med en varm blick på sin maka
yttrade Miretown: Må vi alla i tro och
tålamod bliva hans efterföljare, ty det
är ju ett fast ord: Dö vi med, så skola
vi leva med, lida vi, så skola vi med
regera.’
O. vad är lycka!
Slott det, att hava Gud!
Må nöden trycka,
den skall ej rycka
ur Jesu hand hans brud.
Vad än oss händer,
vår Fader skickar det!
Det kors, Han sänder_
han slutligt vänder
till fröjd och salighet
Och sist (Han öppnar
åt oss ett ljuvligt hem,
och vägen leder
ditupp — ej neder.
Upp till Jerusalem!
□sm
Befrielsen.
FÖRSTA KAPITLET.
Den händelse, som här kommer
att framställas, tilldrog sig vid den
tid, då reformationen kämpade för
att vinna fast fot i södra Frankrike.
Gndls folk såg sig då omgivet av
hopp-givande ljus på samma gång som
hotande moln. Det förra lyste dem till
mötes från tronen,_ där den unga
drottningen satt såsom på en gång
härskarinna och moder med den späde
prins Henrik på sitt knä; de senare
framkallades av den hotande
ställning, franska monarkien intog. I de
hem, där den rena evangeliska
sanningen blivit omfattad, ljödo från
morgon till afton Davids psalmer,
sa;tta i rim till bekanta melodier,
under det landet för övrigt var
uppfyllt av det romerskt-katolska
prästerskapets förbannelser, vilka
utslungades mot var och en, som djärvdes
sätta bibeln i folkets hand. Rörelse
och oro härskade i alla. sinnen; det
var en tid av stora, hjältemodiga
handlingar; en tid, då ädel
självuppoffring banade sig väg även in i det
dagliga livet, en tid av
handlingskraft på samma gång som orubbligt
förlitande på Gud.
En eftermiddag på senhösten satt
drottning Johanna i ett av de
kungliga gemaken i slottet i Pau, försänkt
i djupt begrundande. Hennes lille
son lekte på den broderade mattan
framför hennes fötter. Lik en skön
tavla, målad med levande färger, såg
man genom fönstret den vidsträckta
parken och bakom denna i avlägset
fjärran Pyrenéernas bergstoppar.
Johanna tycktes dock varken hava
öga för det förtrollande
rosenskimmer, som den nedgående solen
kastade över de snöhöljda bergspetsarna,
eller öra för barnets jollrande
stämma, vilken eljest utgjorde hennes
ljuvaste musik. Alla hennes tankar
voro för stunden upptagna av det brev,
hon höll i handen.
Detta brev innehöll underrättelse
om att en fästning uppe bland
bergen, vilken, då den utgjorde själva
nyckeln till ett av de förnämsta
passen till Spanien, var av stort värde
för hugenotterna, blivit belägrad av
fienden, och att befälhavaren, den
lika tappre som utmärkte greve de
Blancheville, själv en hängiven
hu-genott, ej ansåg sig längre kunna
hålla stånd, med mindre snar
undsättning ankom. Brevet hade
lämnats till slottsvakten av en person,
som genast skyndat bort, varför det
ej fanns någon möjlighet a,tt
erhålla-vidare upplysning. Drottningen
hyste intet tvivel om att icke
brevskrivaren var en av de bergsbor, som,
ehuru gynnsamt stämd mot
hugenotterna,, likväl av fruktan för den frän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
