Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 28 - 11 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223 BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
Frågan förbryllade mig en smula,
oeh jag trevade liksom efter någon
bortglömd tilldragelse. Efter
åtskilliga förklaringar, kunde jag dock
förstå vem han åsyftade och på samma
gång gick ett nytt ljus upp för min
blick. Det var bönhörelse.
Jag mindes ju den åldriga kvinnan
så väl, hennes allvarliga trosliv, och
erinrade mig att hon avlockat mig ett
löfte, som jag troget sökte hålla,
nämligen det: a,tt dagligen bedja för
hennes barn, nämligen "Karl", som,
ehuru prästman, likväl saknade ett
sannt trosliv enligt hennes begrepp.
Jag började ana sammanhanget
och såg främlingen in i ögonen,
medan jag sade: "Ni får.ursäkta mig,
att jag begär få veta vem ni är.
Kanske är det pastor Krogh jag talar
med, som den gamla damen endast
kallade "Karl", då kan jag försäkra
er om, att ni ofta varit föremål för
mina böner hos Gud. Er gamla
moder tog löfte av mig därom och jag
har försökt att. hålla det. Är det
verkligen hennes "Karl"?’
Då jag tilltalade honom på detta
sätt, brast han ut i häftig gråt och
föll mig i famn. Som vi stodo
lutade mot varandra, sade han så
hjärtligt: "Ack, huru länge har jag icke
väntat att få detta möte med er.
Mors och edra böner äro hörda. Jesus
är min, och jag är hans."
Kyrkoherde Krogh var svåger till
professorn, och den gamla damen,
kyrkoherdens mor, var professorns
svärmor.
Professorn, som bela tiden åhört
samtalet tigande, hade ingenting att
tillägga. Jag vet naturligtvis inte
hur djupt inne fritänkeriet satt hos
den modenit tänkande
vetenskapsmannen, men jag vet, att mörkret
omsider måste vika för ljuset.
Innan jag nedskrev dessa rader,
satte jag mig i förbindelse med
Frida, deras gamla tjänarinna, och fick
genom hennes brev.för någon tid
sedan veta ganska mycket om denna
familj.
Professorn dog i tron på sin
Frälsare den 27 nov. 1917, under en
operation i Köpenhamn.
Flera medlemmar av familjen
hava, under årens lopp kommit till
sanningens kunskap. Kyrkoherden
lever ännu.
Så blev professorn tjänsteflickans
kärve.
Det har behagat Gud att göra
världens vishet till dårskap och a,tt
genom dåraktig predikan frälsa dem
som tro.
CSSD
Befrielsen.
Ports.
Under det hästen fot för fot
färdades fram i den månljusa natten hade
grevinnan de Blancheville god tid att
i bön utgjuta sitt oroliga hjärta till
Gud, utbedjande sig hans hjälp och
ledning. Hon var fullt medveten om
den fara, hon gick till mötes, men
bennes kärlek, först och främst till
Gud oeh sedan till den man, hon
lovat vara en hjälp i lust och nöd,
ingav henne mod. Det var blott en sak,
som ännu oroade henne, och det var
tanken på hennes son. Tänk, om
’han skulle förlora sin moder, om lian
skulle lämnas ensam vid så späda år,
ensam utan fader och utan moder!
Nåväl, om så skulle ske, så skedde det
med Guds tillåtelse; oc’h skulle han då
icke själv taga vård om den lille, han,
som kallat sig de faderslösas fader?
Constance var ej bland dem, som
stanna vid blotta förslag eller
hängiva sig åt ett overksamt drömliv.
Sedan hon en gång fattat och väl
övervägt ett beälut, skyndade hon att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
