Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 29 - 18 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
BARNTIiDNIN GEN SENAPSKORNET
än mången annan med1 hörande öron
och talande tunga".
Men för att nu återgå till Marias
koja i den tidiga höstmorgonen, så
hade den, gamla, snart blivit
övertygad, att någon ridandle nalkades.
Orolig- och oviss, vad som kunde
lö-restå, Skyndiade )hon fram i ill dörren
för att kunna så långt som möjligt
blicka ned: mot den branta bergstig,
vilken ingen utan bekantskap med
trakten och förtroende tiil sin häst
skulle våga beträda. Marias
fruktan stillades, men hennes förvåning
ökades, då hon upptäckte, att den
ridande var en kvinna.
"Vem kan det vara" ? tänkte hon.
"Antagligen någon, som- vid
övergången av bergen blivit skild från
sitt sällskap och förirrat sig hit,
men å andra sidan bruka väl inga
sådana resande färdas fram nattetid
och det till en så avlägsen trakt som
denna".
Den ridande hade emellertid1
hunnit närmare, och Maria, utropade
snart med blandad glädje och
förvåning i sin röst:
"Min grevinna, mitt kära barn,
ni här och vid denna tid på dagen".
"Du skall snart få höra, varav
det kommer sig, kära Maria",
svarade Constance, i det hon hoppade
ned från hästen och hjärtligt,
hälsade på sin forna sköterska. "Men
ropa först på Peter, att han kommer
och ser efter min stackars Bayord,
som väl behöfver både vila och föda
efter sin ansträngande färd".
Med ansiktet stilålande av fröjd
över diet oväntade besöket och
huvudet uppfyllt av gissningar över
orsaken därtill, skyndade den
gamla att medelst tecken kalla- sonen ut
på gården. Han steg genast upp
och följde henne utan att veta, vad
som var på färdte, men då ban fick
se grevinnan, spred sig över hans
ansikte ett uttryck av ytterlig
förvåning, so,m snart övergick till
strålande glädje.
Peter var i högsta ,grad tillgiven
Constance; hans [känsla för henne
var en blandning av hängivenhet
ocli vördnad. Han skulle, om det
gällt, kunnat gå i döden för henne,
ej aktandie sitt eget liv värt något i
jämförelse med hennes. Han såg i
henne något, som på en, gång kom
honom att tänka på dfe höga
snöhöljda topparne och det varma,
livgivande solskenet.
Då Peter hälsat på Constance,
tecknade modern till honom, att han
skulle leda hästen till det skjul, som
utgjorde vinterbostad för deras ko,
och där förse honom med den bästa
föda, han kunde anskaffa.
Constance följde emellertid Maria in i
huset, och sedan hon d’är
vederkvickt sig, med vad den enkla kojan
förmåddte bjuda,, satte lion sig ned
bredvid! sin gamla sköterska. Med
kärlek blickande in i hennes ansikte,
berättade hon sina bekymmer och
orsaken till sin ankomst. Hon fick
härunder med förvåning höra, att
Maria var den, som sänt, och Peter
den, som överbringat det
hemlighetsfulla, budskapet till drottningen.
Det låg en viss ängslig oro i
Marias blick, dä Constance började att
framställa sina djärva planer, men
allt som hon lyssnade till d!en unga
makans ord försvann denna oro,
efterlämnade ett uttryck av glädje
och intresse.
Då Conctance slutat att tala, sade
hon:
Förts.
Tryckt på Norrköpings Tidningars Tryckeri 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
