Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 30 - 25 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235 BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
en silverslant till flickan och
avlägsnade sig.
"Tvänne frågor", skrev han sedan
till en vän, "upptogo mina, tankar
ur.der återvägen hem och under de
följande dagarna, nämligen, huru en
osynlig Frälsares kärlek, så kunde
glädja ett litet fattigt barns hjärta,
ty jag hade tydligt sett i hennes
blick och ord att hon kände sig
lycklig. Och för det andra, huru detta,
intryck hade blivit barnet meddelat.
Förgäves sökte jag genom
förnuftslut komma till lösning av denna
gåta. Den var mig oförklarlig."
Upptagen av dessa tankar
erinrade sig greven ännu en annan
händelse från tidigare år, innan ännu otron
fått makt över honom. Under en
resa hade han vistats några, dagar i
Dietendorf, en herrnhn.tarkoloni, och
övervarit en av deras
andaktsstunds. Predikanten hade talat över
orden : ’ ’Av barns och spena,barns
mun. har du fullkomnat ditt lov",
och därvid framhållit ordets makt
även i de små barnens hjärtan. Efter
sammanträffandet med den lilla
flickan återkom denna predikan i hans
minne. Oupphörligt ljödo nu dessa
ord i hans öron: ’ ’Av barns och
spe-nabarns mun har du fullkomnat ditt
lov.’’ Han hade nu insett sanningen
av dessa ord .
Vid sin hemkomst var han
allvarsam och undvek att såsom eljest med
pastorn skämta över heliga ting.
Pastorn, förundrad däröver, sökte
utforska anledningen därtill, men greven
förteg med omsorg vad som
försiggick i hans inre.
En vecka senare måste han
företaga en resa. Hans väg förde honom
förbi Gnadendorf, en annan av
herrn-h ut arc bebodd ort. Han anlände dit
sent på aftonen. "Morgonen där-
på", skriver han själv, "hörde jag
klockorna ringa oeh fick veta,, att det
ringde till morgongudstjänst. Jag
gick dit och hade ett behagligt
intryck av den vackra sången. Även
af ton gudstjänsten bevistade jag.
Predikan handlade om syndernas
förlåtelse och reningen i Kristi blod.
Denna stund blev för mig av
evighetsviktig betydelse. Ur djupet av
min själ upsteg till Gud samma bön,
som gick över den på vägen till
Damaskus slagne Saulus läppar: Herre,
vad vill du, att jag skall göra? Jag
grät oeh bad, till dess slutligen det
dyra, Jesusnamnet, vilket jag förut
icke nämnt eller hört utan förakt,
ingöt i min själ en frid, som icke med
ord kan uttalas. Det blev mig
dyrbarare än allt annat, och jag kände,
att även jag i och genom det namnet
fått barmhärtighet.’’
Den unge greven blygdes icke nu
för Kristi evangelium. Det hade även
i honom blivit en kraft till frälsning.
Öppet inför alla bekände han sin sorg
över det onda, han genom sin otro
åstadkommit, och sökte på allt sätt
gottgöra det. Under flere år har han
varit en god Jesu Kristi stridsman,
villig och färdig att med all sin
förmåga tjäna Herren.
Vad de lärdaste, skarpsinnigaste
bevis för kristendomens sanning icke
förmått gent emot denne evangelii
motståndare, det gjorde Gud genom
ett enfaldigt litet barns tro och
kärlek till Kristus. Även här blir det
ordet sant, att det. som är svagt för
världen, det har Gud utvalt at i
därmed göra de starka till byte.
"Gud är min tröst. På honom vill jag
hoppas, min sköld och min hälsas horn,
mitt beskärm och min tillflykt, min
Frälsare, du, som miig hjälper ifr&n
orätt." 2 Sam. 22: 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
