Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31 - 1 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24ß
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
ningar. Han försummade icke heller
nu att uppmana de unga att söka
Herren, medan man kan finna
honom.
Många blevo förargade och
avlägsnade sig. Då dagens nöje blivit
förstört, kunde de lika gärna resa hem,
tyckte de.
Några voro uppmärksamma åhörare
och fingo ett stygn i sina samveten
av sanningens svärd. Jon hade alltså
icke hållit sin gudstjänst förgäves.
Herrens ord skall icke återkomma
fåfängt. Må vi därför icke tröttna att
utså det "i tid och otid"!
"Han skall hava de starka till rov
och talrika skaror skall han få till
byte."
E. K.
C22D
Befrielsen.
Forts.
"Lägg honom i bön på de armar,
som en gång välsignande upptog och
omslöt barnen", sade Maria, oeh med
den lugnande tanken insomnade åter
den upprörda modern.
FJÄRDE KAPITLET.
Vinden kom tjutande och vinande
ned för de höga bergen. Likt hemska
spökgestalter framskymtade de
snöhöljda bergstopparne, när månen
någon gång lyckades bana sig väg
genom de hopande moünmassara.
Luften tycktes uppfylld av olika ljud,
än från någon liten bäck, som i
ilande fart rusade ned för de branta
bergväggarne, än från en större flod,
gom doft brusade i någon avlägsen
djup ravin. Constance svepte kap-
pan tätare omkring sig. Det var
verkligen en dyster färd och en hemsk
natt. Hon hade ’visserligen en
ledsagare vid sin sida, men omöjligheten
att utbyta ett ord med dem stumme
ynglingen bidrog att ytterligare öka
det hemska i ställningen. Hästens
tramp såväl mot den steniga vägen
som i det fuktiga (gräset tycktes blott
åter och åter med dödande
enformighet upprepa: ’ ’tag dig i akt, tag dig
i akt."
Constance hade lämnat
bergshyddan ocih var nu på väg till den
underjordiska gången. I betraktande av att
■hon väl skulle behöva all sin styrka
för det vågsamma företag, som nu
låg framför henne, hladie hon ansett
det bäst att begagna hästen så länge
som möjligt. På det de skulle
undvika att möta någon, hade de ej heller
begivit sig i väg förrän vid mörkrets
inbrott. Aftonen hade dock medfört
en förändring i vädret, som ofta
händer i bergsregionerna. Ehuru den
började stormen och de häftiga
regnskurarne skulle göra själva resan
mera obehaglig, skulle de dock i mer
än ett fall gynna det vågsamma
företaget.
Marias avsked hade varit kort, men
allvarligt och hjärtligt, och Constance
tyckte sig ännu höra hennes fasta,
trosvissa:
"Gud Skall vara med dig, mitt
barn.’’
"Skulle något ont hända mig,
Maria, och jag icke mer kommer
tillbaka, så gå och se till mitt barn ofta
ooh lär det att älska sin moders
namn.’’
Fastän mörkret snart hindrade
Maria från att urskilja Constance odh
sonen, stod hon dock kvar i den
öppna dörren, anropande Gud om hjälp
och beskydd för de utevarande. Huru
ofta hade hon icke förr i tiden
brukat stå sä där, bedjande och ropan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
