Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32 - 8 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251 BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
överlämna sig åt sin barnsliga glädje
länge. IIa,ii skulle ba gatan och
gården sopade till middagen, och hon
skulle gå och hämta trasor hos en fru,
vilka trasor mormor skulle klippa och
Hilla sy till trasmattor •— nästan det
enda arbete de båda kunde utföra.
Och nu voro kamraterna glada båda
två. Ack, det är så litet som kan
göra dessa glada, som hava så få
glädjeämnen i livet!
Men lilla Milla fick inte så länge
efter den dagen behålla sin gamla
kära mormor, eller det där lilla
mörka rummet, där hon bott de senare
åren, ty Gud kallade sin gamla trötta
tjänare till ett bättre hem, där ingen
nöd, fattigdom eller sjukdom finnes,
utan allt är livslust, ljus och glädje.
Men till sin lycka hade lilla Milla en
syster, Nora, som nu var gammal nog
att sköta en plats. Och en bra sådan
hade hon fått på. landet hos en
förmögen änka — en kraftig,’men glad
oeh god kvinna, som hade sitt
med-borgerskap i himlen och sökte göra
Guds vilja på jorden. Hon hade
många kor och får, som Nora tyckte
det var så roligt att sköta om. Hon
trivdes så väl på Löved, ty det låg
nära haivet och var lummigt och na-,
turskönt, och Nora hade sinne för det
sköna i naturen, och hon var vän
med både människor och djur — till
och med havsmåsame voro hennes
vänner och kommo gärna flaxande
för att få något gott ur hennes
händer.
Men en dag var Nora mycket
nedstämd och hade gråtit sina ögon röda,
och det blev matmodern, mor
Inga-Lisa, varse — och Nora grät inte för
småsaker — hon visste det.
’ ’Vad fattas dig i dag, kära Nora ?
Du har fått någon sorg, det ser jag",
frågade hon deltagande.
"Mormor är död — och jag vet
inte vad det skall bli av min lil-
la syster Milla — hon har ingen nu
som tager sig an henne ■— och hon
har väl ingen annan utsikt än att bli
ett nummer på något
försörjningshem, kan jag tro — och det är så
hjärtslitande att tänka..."
"Så då, så då. Hur gammal är
hon?"
’ ’Hon har nyss fyllt åtta år. Hon
är så ledsen, så ..."
"Är hon en snäll flicka?"
"Ja — mormor lärde henne
mycket gott och jag har aldrig sett
henne elak eller olydig."
"Å, vet du vad, Nora, vi ta’ hit
din syster, så slipper hon att bli ett
nummer. Hon kan få hjälpa dig
med kreaturen, om lion har lust, eller
mig med husstök, om hon tycker
bättre om det. Skriv du, och bed att
di skickar hit henne."
"Å, Gud välsigne matmor för
detta! Men — hon har nog så dåligt
på sig. Mormor har inte orkat kläda
henne ordentligt ".
"Det ställer vi med, när hon
kommer hit. Jag, som aldrig haft några
barn, är väl skyldig att taga mig an
någon liten, som behöver hjälp och
hem, och det ska’ bli roligt för mig
att ha, en liten flicka att smeka och
tycka om".
Och mor Inga-Lisa hörde till dem,
som låta ord och handling vara ett.
När lilla Milla med gråten efter
mormor ännu i ögonen kom till Löved,
stod allt i härligaste sommarprakt.
Det blommade oeh doftade över allt
— och Milla, som aldrig varit på
landet förr, tyckte det var mycket
härligare än i staden. Och så mycken
god mat hon fick! Och snart fick
hon även byta, ut sina slitna paltor
mot trevliga, snygga, men enkla
kläder, så hon kände knappt igen sig
själv. Så fick hon följa med sin
syster när hon gick ut med fåren, och
Forts, å sid. 254.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
