Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32 - 8 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255 BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
gången, ooh fyllde henne med en
ångest, som var svårare att
bekämpa än någonting annat. Enda sättet
att bibehålla fattningen var att i
minnet fasthålla något särskilt löfte av
Gud och med halvhög röst åter och
åter upprepa det. "Herrens ängel
lägrar sig omkring dem, som frukta
honom", detta var ett av de löften,
som i synnerhet visade sig utöva ett
lugnande inflytande på, hennes
upprörda sinnesstämning.
Huru ändlöst lång vägen föreföll
— skulle hon då aldrig komma till
slutet därav? Plötsligt tyckte hon
sig se — ja, det var ingen inbillning,
hon kunde icke, huru gärna hon än
skulle velat det, övertyga äg, att den
mörka skepnad, som stod där borta,
stödd imed ryggen mot väggen, åter
var ett foster av hennes uppjagade
fantasi. Ju närmare hon kom, desto
tydligare antog den bilden av en
människa, en jättestor, förfärlig
människa med långt vitt skägg, vilket
böljade ända ned till bröstet. Då
hon med återhållen andedräkt och
skälvande i varje led kommit
närmare, mötte hon ett par glödande
ögon och ett blekt, utmärglat ansikte,
Detta var mer, än hon kunde uthärda,
hon tog ett steg tillbaka, vacklade
och föll avsvimmad till marken.
Huru lärge hon låg så, visste hon
ej. Hon visste blott, att hon, då
medvetandet började återkomma, befann
sig liggande på det fuktiga golvet
först med en dunkel förnimmelse av
att något förfärligt hänt, men strax
därefter med tydlig hågkomst av allt.
Hon var inom ett ögonblick fullt
medveten om att hon låg ensam och
i mörkret på golvet av den
underjordiska gången, och att den spöklika
uppenbarelsen måste befinna sig
någonstädes i närheten av henne. Vid
tanken därpå kände hon sig åter
färdig att svimma, men ett kraftigt be-
mödande att söka för sig förverkliga
Guds närvaro på denna plats så väl
som varje annan kom henne till hjälp.
Yar icke han med henne här i
mörkret lika väl, som då hon i det härliga
dagsljuset stod omgiven av tillgivna
vänner? Jo, visserligen. Och vem
helst den hemlighetsfulla varelsen än
månde vara, Gud var dock Herre över
honom så väl som över allt skapat.
I dessa dagar, då reformationen
ännu betraktades såsom ett nytt ljus,
givet av Gud åt människorna, låg det
en viss jublande fröjd ooh kraft i
tanken att få göra och lida något för
Herren Jesus, ooh denna tanke
uppehöll icke allenast martyren på bålet,
utan även soldaten på stridsfältet.
Tron var en levande makt i folkets
liv och hjärtan, detta folk, som nu
för första gången höll Guds ord
oförfalskat och oavkortat i sina händer.
Medvetandet att få lida för tron
på den Herre, som givit sitt liv för
en fallen människovärld, har
förlänat mer än en svag kvinna mod att
möta döden, och så gjorde det ock
nu åt Constance de Blancheville.
Hade hon icke av egen fri vilja
kommit i denna fruktansvärda
belägenhet, och det av kärlek för Guds
heliga sak? Medvetandet härom
ingav henne en ny förunderlig kraft,
liksom tanken, att henns mans
räddning berodde av henne, ingav henne
nytt mod. Efter ett ögonblicks
hän-vändande till Gud i. bön, steg hon
upp, fast besluten att fortsätta sitt
farliga företag.
Efter något trevande på marken
fann hon den slocknade facklan. Så
snart hon lyckats tända denna, såg
hon sig omkring, men kunde
ingenstädes upptäcka den
häpnadsväckande uppenbarelsen. Det flämtande
skenet från facklan föll endast p?i
de mörka, fuktiga stenväggarne i
den murade gången. Allt djärvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
