Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32 - 8 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
och djärvare gick hon framåt,
upprepande för sig själv:
’ ’Min Gud, den Gud, som bevarade
min gamle fader under så mången
hård kamp på stridsfälet, och som
hittills bevarat mig under varje steg
av mitt liv, han skall ock nu
skyddande hålla sin had över mig."
Slutligen hade hon hunnit fram
till den plats, där vägen delade sig.
Antingen hennes huvud blivit
förvirrat av svimningen, eller hon i
hastigheten tog miste om
väderstrecken, nog av, hon gick till
höger i stället för till vänster. Efte"
en kort stunds vandring märkte hon
dock sitt misstag och ämnade just
vända om, då hon varseblev ett
svagt ljussken framför sig, Kunde
hon verkligen hava hunnit fram till
fästningen! Denna tanke fyllde
hennes hjärta med glädje. Hon
påskyndade sina steg och befann sig inom
kort i en välvd kammare.
Grevinnan de Blancheville såg sig
omkring och fann till sin stora
förvåning, att denna underjordiska
kammare tycktes begagnas till
något slags förvaringsrum, ty där lågj
öltunnor, mjölsäckar och flerahanda
andra födoämnen. Innan hon rätt
hunnit undra över vad detta hade
att betyda, väcktes hennes
uppmärksamhet av ett lätt buller, och, då hon
hastigt vände sig om, befann hon sig
ansikte mot ansikte ,med den
sällsamma uppenbarelse, hon förut sett
—• nu hade han ett ljus i handen.
Constances första tanke var att
fly, men i nästa ögonblick besinnade
hon sig och stannade. Hon
omfattade det lilla testamente, hon bar på
sig, liksom en soldat skulle fattat om
sitt svärd, oeh vädjade till den
hemlighetsfulla uppenbarelsen om
beskydd. Denne stirrade endast vilt på
henne, men den modiga kvinnan
uthärdade hans blickar och upprepade
sin begäran. Hennes klara röst ljöd
sällsamt som en harpoton genom de
tomma valven.
Slutligen hördes en djup, ihålig
stämma svara:
"Kvinna, i vad avsikt har du
kommit hit? Är det för att förråda mig,
så vill jag säga, att ditt liv ej gäller
mer än det flämtande ljuset i din
hand."
SJETTE KAPITLET.
Den första gråa dagningen smög
sig in genom fönstergluggarne "till
den fästning, där greve de
Blancheville och hans trogna lilla trupp
lågo inneslutna. Manskapet, med
undantag av de två soldater, vilka
tjänstgjorde såsom vakter, låg ännu
försänkt i nattens sömn.
Greve Gaston de Blancheville
jämte några få officerare, av vilka
flertalet voro gråhåriga veteraner,
gamla nog att kunna anse den unge
befälhavaren såsom son, voro för
samlade till gemensam överläggning
i ett av de stora rum, vilka han
ensam disponerade.
Ställningen var i sanning
förtvivlad, omgivna som de voro av er:
fientlig styrka, i antal vida
övergående deras egen. Livsmedlen
började taga slut, och övertygade, att
varken drottningen eller andra
vänner visste om den överhängande
faran, väntade de icke heller någon
undsättning. Greve de Blanchevill?
insåg fullt väl det hopplösa i deras
belägenhet, och med en kristens
lugna och frimodiga uppfattning talade
han nu med sina officerare, bland
vilka många redan förut kämpat
hårda strider för sin tro.
Forts.
Tryckt pà Norrköpings Tidningars Tryckeri - 1920
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
