Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 35 - 29 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
BARNTIDNINGEN SENAPBKORJNET
vara den första att banna, mig, om
jag uraktlät® att göra, vad bibeln
bjuder mig.’
Den gamle mannen lyfte sina ögon
mot himmelen och mumlade några
brutna ord av tacksamhet för denna
hjälp i nödens stund. Sedan vänae
han sig till ynglingen och frågade
efter hans namn, för att kunna tänka
på honom i sina böner.
"Jag heter. Andrew Hislop",
svajade ynglingen.
"Gud välsigne dig, Andrew!"
utbrast främlingen med värme, "och
han förbjude, att något ont må
nalkas er moders boning för hennes
vänlighet att härbergera en man, som
blivit jagad nära nog till döds."
"Ack, att ni måst lida så svårt!"
sade ynglingen med en sorgsen blick
på den gamles avmagrade gestalt;
"men jag förstår inte, vad nöje
Claverhouse, Johnstone och andra
kunna "finna i att förfölja en gammal
man, som aldrig kan göra dem något
ont."
"Samma nöje, tänker jag, som det
blodhunden finner i att hugga sina
tänder i sitt skälvande byte, eller som
tigern, vilken, då han fått blodad
tand, vill ha än mer blod", sade
främlingen. ’ ’Men, käre gosse, då ni
nämner Johnstone ’s namn i samband med
Claverhouse, kan ni väl aldrig mena
Sir James Johnstone av Vesterraw 1’’
"Jo visst", svarade Andrew
Hislop.
"Och han skulle således nu
verksamt deltaga i förföljelsen?"
"Ja, han är fruktansvärt
verksam; hans namn är en skräck här i
församlingen. Det är bara en vecka
sedan", fortfor gossen, "som han
kommit hit med en stor hop soldater
och inträngde hos en gammal kvinna,
och då hon vägrade att ropa: "Ned
med kyrkan och covenantförbun-
det!"* bröt han sönder allt hennes
bohag och svor, att om hon ej genast
erlade en plikt av fem pund och
för-såge hans män med mat och dryck,
skulle han lägga henne på elden.
Den gamla kvinnan", fortsatte
gossen att berätta, "bedyrade sin
oförmåga att fullgöra hans fordran,
varpå han övergick till att sätta sin
grymma hotelse i verket; men då
kvinnan blev så förskräckt, att hon
svimmade, avstod han från sin
avsikt och lämnade huset, utan att
vidare göra henne någon skada,."
"Gräsligt!" utropade vandraren;
"och denne man var dock en gång
medlem i den presbyterianska
kyrkan och talade uppenbart om sin
vördnad för dess läror och om sitt
beslut att aldrig avsvärja sin tro, om
man än ville tvinga honom därtill.
En avfälling är han! Men så går
det alltid dem, som övergiva sin
tro, det straffande samvetets
svidande sår tvinga, dem att sänka sig allt
djupare ned i ofördragsamhetens pöl,
så att de genom sitt gudlösa nit mor
sina förra trosbröder må kunna tysta
samvetets allt svagare anklagelser.
Ports.
*) Covenanter kallades i Skottland de,
som ståndaktigt vidblevo sin rena
kristna tr,o och stodo emot regeringens försök
att uppblanda den med katolska
åskådningar och ceremonier.
Arv
SKOGSBLOMMAN,
läsning för ung och gammal av K. K—n,
bar n:r 1’5 och 16 för året .utkommit.
Pris 15 öre ;pr häfte,. N:r 1—14 finnas
ock. iVart 6,te ex. lämnas gratis.
Reöcvi-reira och sprid några ex. å Eder ort!
Adrelssiera:
JULBUDSKAPETS FÖRLAG,
Norrköping.
Tryckt pä. Norrköpings Tidningars Tryckeri 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
