Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36 - 5 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN .SENAPSKORNET
287
På Eskdalshed.
Forts.
Men det kommer en tid, då dess
röst skall göra sig hörd, då denna
världens ljus förbytes i skymning och
dödens skuggor samla sig omkring
den döendes bädd, ■— då skall
samvetet höja sin undertryckta röst och
låta den så länge sovande själen
erfara alla fasorna av dess välförtjänta
straff.’’
"Ja, fruktansvärd måste
visserligen en sådan människas dödsbädd
bliva", suckade ynglingen. "Men,
fader, dagsljuset avtager, och då vi
ha, en dryg mil till mitt hem, måste
vi påskynda vår vandring, så att
natten inte må kommtna över oss.’’
Med en trött suck stödde sig den
gamle på sin följeslagares erbjudna,
arm och släpade sig med långsamma
steg framåt mot fru Hislop ’s boning.
Denna var belägen på en låg kulle,
ett litet stycke från de närmast
liggande gårdarna,, som tillsammans
bildade byn S. — Den väg, som ledde
till huset, slingrade sig genom en
träddunge, som, fastän i sig själv
oansenlig, likväl bidrog att giva
hed-landskapet ett visst behag. Vad dess
yttre angår, var det så anspråkslöst,
att det nästan gav intryck av armod.
Byggnadens långa halmtak och delvis
blottade väggar tycktes vittna om
invånarnas fattigdom; och likväl
kunde knappt någon gå förbi denna
bostad i en av Skottlands fattiga
bygder utan att stanna för att kasta en
blick därpå och kanske beundra dess
fridfulla utseende. De oansenliga
åbyggnaderna omgåvos av
omsorgsfullt vårdade rosenbuskar och
kapri-folier, som utandades sina ljuva
dofter i sommarluften, under det
välskötta plommon- och äppelträd
prunkade med sina vita blommor i den
lilla trädgården invid huset. På nå-
got avstånd såg man huru solens
dämpade strålar föllo in genom
fönstren mot väster, och då luften var
mättad med vällukt från väl vårdade
blommor och den lilla bäcken, som
flöt fram på sin kiselbädd, uppsände
sin sorlande sång, — då måste envar
som verkligen älskade ensamhet och
vila, känna, att han svårligen kunde
någonstädes finna en plats mera
ägnad att väcka honom till eftertanke
och begrundande. För dess
nuvarande innehavarinna hade dessutom
denna blygsamma bostad blivit kär
genom minnen från gångna år. Här
hade hon framleva,t sin barndoms
lyckliga dagar, och inom dessa
väggar hade hon tillslutit sina föräldrars
ögon i döden. Över denna tröskel
hade hon dragit bort som en ting
och lycklig brud; och sedan hennes
man, som haft sitt hem i en
angränsande socken, dött, hade hon
återvänt hit, en sörjande men dock ej
högt klagande änka. I fridfull
enslighet hade fru Hislop sedan lefvat
ett tillbakadraget men dock nyttigt
liv, under strängt arbete för sitt
dagliga bröd, och därunder uppfostrat
sina barn i Guds kunskap och
fruktan.
Av hemtes många, barn var
Andrew, äldste sonen, den som stod
hennes hjärta närmast. Till sin
sinnesart sluten inom sig och sina tankar,
visade han sig på samma gång äga ett
uppriktigt och kärleksfullt hjärta
och besjälades av en varm
gudsfruktan, vilka egenskaper i förening
gjorde honom obeskrivligt dyrbar för
hans moder. Det var på hans
ansikte, som hennes blick vilade med
innerligaste ömhet; det var på hans
panna hon tryckte sin varmaste kvss,
när hon på kvällen anbefallde sina
barn i den himmelske Faderns vård.
Och hon fick till gengäld av sonen
den trognaste kärlek. Under det hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
