Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36 - 5 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
BARNTIDNINGEN SENAPBKORJNET
bröder och systrar hängåvo sig åt de
förströelser, som mest tilltalade
deras ålder, förblev Andrew vanligen
sittande vid sin moders sida,
betraktande hennes spinnrockshjul och
beklagande, att han ännu var för ung
att dela hennes dagliga mödor.
Likaledes var han vid ovanligare
högtidliga tillfällen hennes utvalde
följeslagare. Var gång årsdagen av
hans faders död inföll, fick han
åtfölja sin mor på hennes vallfärd till
mannens grav; och medan den alltid
sörjande änkan stod gråtande vid sin
älskade mans viloläger, gick sonen,
som ej ville störa hennes tysta sorg,
ett stycke ifrån henne och satte sig
på någon grav i närheten,
betraktande tankfull de vittrande
gravstenarna omkring sig.
Ända till det mörka året 1685, den
tid varvid vår historia börjar,
förblev den avsides belägna socknen
jämförelsevis fredad under den
förföljelse, som rasade i de mer centralt
belägna delarna av Dumfriesshire.
I början av nämnda år fick
emellertid även denna trakt emottaga
åtskilliga besök av flere bland
rojalistpar-tiets mer bemärkta ledare, som
drogos dit genom de meddelanden de
fått att några jagade flyktingar, som
betecknades såsom farliga
upprorsmän, skulle hava sökt tillflykt i detta
avlägsna områdes dalar och
kärrtrakter. Ibland dessa fanatiska och
ursinniga förföljare utmärkte sig
särskilt James Johnstone såsom en,
vars gudlöshet och grymma sinnelag
gjorde honom med skäl fruktad
bland den oförvillade
lantmannabefolkningen, i vars hem han
inträngde och vars härdar ban ofta
fläckade med blod.
På grund av närheten till
Werster-raw, ville nu denne fruktade man,
som stod i spetsen för en skara säl-
lar, lika vilda som ban själv,
genomströva hela socknen för att söka efter
rov, och ve envar olycklig coyenant,
som han kunde träffa på sin väg! På
varje sådan utövades skoningslöst all
den grymhet, som kunde uttänkas av
en så satanisk natur som James
Johnstone’s. Och så beryktad för sin
grymhet var verkligen denne, att den
covenant kunde skattas lycklig, som
fick genom en hastig död uppgiva sin
ande.
Fru Hislop var den enda, som
icke visade någon fruktan vid hans
annalkande. Lugnt inväntade hon
hans ankomst; och då hon tilltalades
av den stolte anföraren, besvarade
hon hans frågor på samma gång
hövligt och modigt. Och oaktat flere
gånger upprepade strövtåg i
grannskapet, hade sir James Johnstone icke
lyckats fånga dessa flyktingar, som
man ansåg gömma sig undan i denna
trakt.
Forts.
3 tåredalen.
Jag vandrar än i tåredalens land
men blickar hän mot Sions sälla strand.
Och denna syn mig skänker ljuvlig ro.
O, sälla lott, att där en gång få bo!
Härnere gives ingen verklig frid,
om jag än vunne hela världen vid.
I Kanans land en ostörd glädje rår.
Vad under, om dit upp jag stundom trår!
Och Jesus hult mig följer på min stig,
han, som har vandrat vägen före mig.
Snart målet nåtts. Och allt ved skönast
är,-
min Gud för Jesu skull mig där beskär.
c. r. p.
Tryckt pä. Norrköpings Tidningars Tryckeri 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
