Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 38 - 19 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
bland bergen oeh lyssnade till havets
underbara, lockande röster. Och jag
önskade, att jag havt en pänna nog
fin att kunna tolka dess språk.
Månen lyste då och då genom brustna
skyar över de svallande djupen.
Borta vid horisonten gnistrade (Stora
Kläppens fyr lik en ensam stjärna.
Och åt andra hållet glimmade det
från fyren på Häradsskär.
Men tiden hastar obevekligt. Och
eftermiddagen därpå var det tid för
oss att säga farväl till havet, Värskär
och de kära vännerna där. Det
kändes riktigt vemodigt.
Även hit ut har vår lilla tidning
letat sig väg. Även här finnas
själar, som leva det fördolda livet med
Kristus i Gud och utså sanningens
säde. Det var rart att höra T. P.
berätta om hur Herren blivit honom
för stark. Det var under
väckelsetiderna under förra århundradet, då
Johansson från Smågö och andra.
Herrens vittnen verkade till rik
välsignelse även i dessa bygder. Mycket
har han varit med om under sitt liv.
Född som han är på skäret därute.
Flera av hans närmaste ha funnit
sin grav i vågorna. Själv har han
ock, isärskilt vid tvänne tillfällen
varit nära att slukas av havet men som
genom ett under ’blivit räddad av
Guds hand.
I motorbåt gick det i strålande sol
genom ett härligt örike, där den ena
tavlan, fagrare än den andra i
behaglig omväxling upprullades för ögat.
I det utomordentligt vackert belägna
Rossviken bjödos vi på gott kaffe.
Sedan fortsattes färden i roddbåt
längs viken till Sundby, där
predikan var utsatt. Det var en stilla,
ljuvlig stund, och Herrens närvaro
förspordes.
I sällskap med vännerna W.
fortsattes färden dagen därpå efter hä-
star. Det var V. Eds skogar,’ fält
och ängar vi åkte igenom.
Högsommarens fulla mognad låg över
markerna. Men ljungen lyste redan skär
på moarna. Ett vemodigt förebud,
att sommaren snart åter bjuder oss
farväl. Fastän vi tycka, att den nyss
kommit.
Sedan vi bjudits på kaffe i
Hällens vackra trädgård, fortsatte vi till
fots mot barndomshemmet för att
göra en titt till far och mor och
syskon. Det var den gamla kända,
kära, backiga vägen genom skogen, där
man traskat så många gånger till
skola och kyrka sommar och vinter,
höst och vår.
På kvällen predikade A. E—m i
Gölsveden, dit rätt många åhörare
infunnit sig, trots den bråda tiden.
Det var en underbart vacker kväll.
Och sången klingade, då vi rodde
över den lilla skogssjön:
"Stilla, stilla, låt din stridssång tystna!
Glöm din oro, glöm din sorg och strid!
Vila på din åra! Lyssna, lyssna,
vilka toner uti kvällens frid!
Hör, det sjunger i den stilla kvällen,
Skaparns ära sjungs av himlens här.
Tusenstämmigt eko går ur fjällen,
vida havet fram sin lovsång bär."
Himmel och jord likasom möttes i
tjärnens svarta spegel, där
oskulsvi-ta näckrosor blommade. Månen stod
stor och blank på det blå valvet, som
i väster ännu hade en aning av blek
rosa. Och stjärnorna tindrade.
Ovillkorligt runnö Davids ord för
minnet: "Himlarna förtälja Guds
ära och fästet hans händers verk.
Om kvällen ringde skaldens ord i
mitt inre:
"Den gamla kammar åter nu mig hyser,
där förr som barn jag. var,
och minnets klara stjärneöga lyser
på gångna dar."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
