- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 10 - 1920 /
307

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 39 - 26 Sept. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET

307

han höll mycket av dem. Han blev
förd till sanningens kunskap, lärde
känna sig själv men även honom, som
Gud sänt till vår frälsning, Jesus
Kristus. Och icke långt därefter
reste ban som missionär ut till
Söderhavsöarna, där han från morgon till
afton, söndag som vardag blev
upptagen av sin Mästares tjänst.

*



Det var en annan söndag, många
år senare än den nyss beskrivna.
John Williams var tillsammans med
många andra ombord på det lilla
missionsskepp, "kom de hade. De
seglade omkring till de olika öarna och
kommo slutligen till en ö, klädd med
de härligaste palmer. De skulle just
till att lägga i land, då de fingo se,
att hela stranden fylldes av
infödingar med vapen i händerna. Vad var
att göra?

John Williams kände de infödda
tillräckligt för att veta, att det icke
Arar någonting att leka med. Han
befallde, att skeppet skulle ligga
stilla, och samlade sina vänner omkring
sig i bön till Herren om hjälp.

På stranden sågo hövdingen och
hans krigare, att skeppet plötsligt
låg stilla, ooh förstodo så mycket,
som att människorna hade blivit
rädda för dem. Hövdingen bad då sina
män att gömma sig bland
kokospalmerna och vadade själv ut i vattnet
mot fartyget.

"Vill ni icke landa hos oss?"
ropade han så högt, att orden nådde till
dem.

"Vi våga icke", ropade John
Williams, "ty vi ha hört så mycket om
er. Det sägs, att ni äro
människoäta-re och en gång förstört två båtar med
fredliga vita män.

’ ’Ja, men nu äro vi kristna.’’

’ ’Vad, äro ni kristna ?’’

"Ja, det kom en stor hövding
seglande till oss från de vitas land. Han
hette Williams, ooh han landade vid
ön Sawaii, icke långt härifrån.
Några av våra folk voro på Sawaii och
hörde, vad dessa lärare hade att
berätta om Jesus Kristus, och så
kommo de hem och talade om det för oss,
så att nu ha många av oss blivit Guds
barn och Jesu Kristi slavar."

John Williams blev strålande glad.
Så överraskad hade han ännu aldrig
blivit. Han trodde att de hade
kommit till människoätare, och så var
det kristna bröder.

"Jag är den vite mannen från det
främmande landet, som du talar
om", ropade ban, "jag är
densamme, som för tjugo månader sedan
kom till Sawaii."

Då lyste hövdingens ögon av fröjd.
Han gjorde tecken till sina män på
stranden, och i ett nu stormade de
alla fram från kokoslunderna och
drogo skeppet i land. Med glädje
stego missionärerna i land.
Hövdingen pekade på en liten byggnad och
sade: "Där är vår kyrka".

"Men vem förrättar
gudstjänsten?"

"Det gör han därborta", sade
hövdingen och pekade på en av de
infödda. "Han seglar i den lilla
kanoten, som ligger dä,r vid kyrkan,
över till Sawaii ooh får undervisning
av lärarna där, och sedan vänder han
tillbaka och talar om för oss, vad han
hört om Jesus Kristus, och det har
han gjort nu i snart tjugo månader.

John Williams höll nu gudstjänst
i deras lilla kyrka, och han tyckte,
att han icke haft en så härlig
söndag sedan den söndagen för många
år stedan, då han i sin födelsestad
hemma i England blev funnen av den
gode herden.

C2523

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1920/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free