Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 39 - 26 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
BARNTIDNINGEN C3ENAF1SIKORlNHT
mycket de hade att tacka Rosa, den
rara kossan, for. Hon inte bara
försåg dem med den goda mjölken, utan
i utbyte mot smöret och osten, som
mor beredde och sålde inne i staden,
skaffades åtskilliga andra matvaror,
som väl behövdes i det fattiga
hemmet. Och nu kanske Rosa skulle
säljas — — -—.
Han var socialist, far, klagade
jämt och ständigt över, att det var så
olika delt, förargade sig på allt och
alla, och gick tidvis i ljusa drömmar
om den gyllene tid, som nog snart
skule randas för honom och hans
betryckta kamrater -— enligt vad en
talare hade sagt i ett föredrag for
en tid sedan. Stackars mor! Hon
hade nog inte alltid så roliga dagar,
hon.
Det låg strålande sol över den unga
Märtas levnadsväg, då hon för tolv
år sedan med sin man flyttat in i den
lilla näpna stugan i skogsgläntan,
och många ljusa framtidsdrömmar
hade randats in i de vackra vävar,
som under den flinka
arbetarehustruns händer såg ljuset i hennes
präktiga vävstol. Men — andra tider
kommo. Far hade av kamraterna
framme vid fabriken snart lockats in
på onda vägar. Han fick mer och
mer lust för uteliv, såg titt och tätt
för djupt i glaset, och mer än en av
de dyrt förvärvade slantar, som så
väl behövts i det fattiga hemmet,
där barnskaran växte, förstördes I
lättsinne på helt onyttiga saker. Mor
Märta hade lidit djupt, men nöden
hade drivit henne till Herren.
Såsom en arm syndare hade hon sökt
och funnit liv och frid i Sions
hälsobrunn. Herren hade på ett
underbart sätt varit henne nära, och mer
än en gång hade hon fått erfara
sanningen av de orden: "Om icke ditt
ord hade varit min tröst, vore jag.
förgången i mitt elände." — Hur
hade hon ej suckat och ropat till Gud
bittida och sent för sin man, att han
skulle bli förd in på livets väg, men
det såg ut, som om han i stället
avlägsnade sig allt mer och mer från
Gud, henne och hemmet. Månne Gud
ej längre hörde bön? Hon kunde
dock ej låta bli att fortfarande bedja,
och detta nya bekymmer, som nu stod
för dörren, frambars även inför
honom, som hör ’ ’den armes trängtan.’’
Birger låg länge vaken den kvällen.
Vad det gjorde honom ont om mor!
Vänta bara, tills han bleve stor! Han
skulle då förtjäna mycket
pengar, och mor skulle ha dem alla.
Hon skulle aldrig behöva gråta mer
då. Men ack — det var ju så långt
dit! Om han ändå kunde göra något
redan nu
"Gode Gud", viskade han, i det
han sammanknäppte sina händer,
"visa mig något sätt att förtjäna
pengar och hjälpa mor, så vi slippa
att sälja Rosa! Gör far snäll mot
mor och låt mig växa fort, så jag
snart blir stor!’’
Och Birger fick i hast klart för sig,
vad han skulle göra. Det var bestämt
Gud, som visade honom det. Han
skulle plocka lingon och sälja. Han
hade ju kvällen förut gått förbi en
plats i skogen, där det lyste alldeles
rött a,v de härligaste lingon. Och
tänk, han hade ej mindre än åtta
kronor och trettiofem öre i sparbössan,
som voro riktigt hans egna! Han
hade förtjänat dem genom att plocka
smultron och blåbär i somras. Han
hade tänkt köpa sig ett par stövlar
till vintern för dem och vad han
dessförinnan kunde förtjäna, och
mor hade varit med därom, far
likaså. Han synade i en hast kängorna,
som stodo vid soffan, där han låg.
Visserligen voro de rysligt dåligai,
men nog kunde farbror Mats laga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
