Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 39 - 26 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SENAPSKORINUTT
311
dem, så att de dugde vintern över.
Och än en tid kunde han gå barfota,
så han sparade dem. Han blev sä
glad, Birger, så han hade riktigt
svårt att styra, sig, där han låg. Snart
var han dock i drömmarnas land ...
Men var skulle Birger sälja sina
lingon? Mest betalt fick han,
förstås, i staden, men det. var långt dit,
och ingen kände han där. Dessa
tankar upptogo honom hela
söndagsförmiddagen. På eftermiddagen gingo
han och småsystrarna till
söndagsskolan. Far tyckte, förstås, inte alls
om det, men eftersom mor äntligen
ville, de skulle få gå, så hade han
ännu éj direkt förbjudit dem. Det
var en ung, gudfruktig lantbrukare,
nyligen flyttad till orten, som öppnat
söndagsskolan. Birger stannade
kvar efter de andra barnen. Han
stod en stund vid dörren och
tummade förläget på sin mössa. Gran
frågade honom till slut, vad han hade
på hjärtat, och i avbrutna meningar
kom hela historien fram. Han fick
tårar i ögonen, den vänliga
söndags-skolläraren.
"Gud välsigne dig, Birger", sade
han. "Det är rätt av dig att hjälpa
mor. Jag har ett förslag att göra dig.
Du får bära hit alla, lingon, du
plockar, och jag åtager mig att taga dem
med in till sta’n, då jag åker dit
ibland. Där har jag också många
bekanta, som nog Sälja, dem.
Pengarna kan jag se’n förvara, tills.du
behöver dem. Birger tackade och
bockade, så att den ljusa luggen
snuddade vid Grans hand, och när han gick
vägeii hem, var han så glad, att han
tog riktiga glädjesprång.
Flitigt gick Birger till skogen och
plockade lingon de dagar, han var
ledig från skolan. Först och sist
hjälpte han dock mor, allt vad han kunde.
Det var nog tröttsamt, och det riktigt
sved i ryggen ibland, men tanken på
den glädje och överraskning, ha,n
skulle bereda mor och far, gav
honom liksom nytt mod. Ty
överraskning skulle det bli. Far
frågade just inte efter, hur Birger
tillbrakte sin fritid, och mor trodde,
förstås, att han fortfarande sparade
till sina stövlar.
En eftermiddag i slutet av
månaden var Birger och hämtade sina
pengar. Det var en hel mängd slantar.
När han lagt till sina
sparbössepengar, fattades det dock ännu sju
kronor och sextio öre i de trettio, som
far och mor voro skyldiga se’n i
vintras, då far låg sjuk. Men Gran
erbjöd sig att låna Birger den
summan, om han ville lova att fortsätta
med lingonplockningen, tills det var
betalt. Om han ville! Det var en
fråga det...
Det var en härlig kväll. Asparna
skiftade i gult och rött, och de gråa,
furustammarna glödde så grannt i
solnedgången. Men Birger hade rakt
inte tid att ge akt därpå, där han
överlycklig skyndade hemåt med
sina pengar, väl inknutna i en
näsduk.
Bullersamt trädde han in i stugan,
där mor satt i vävstolen, ivrigt
sysselsatt med en väv åt disponentfrun,
som måste vara färdig inom ett par
dagar.
"Du riktigt skrämmer mig, barn",
sade mor och försökte le, men Birger
såg, att tårar glänste i ögonen. Hon
såg tröttare och blekare ut än
vanligt, tyckte han.
"Nu ska’ du inte vara ledsen mer,
mor, ty Rosa behöver inte säljas
>—-här finns pengar." Oeh i ett huj
slet Birger upp näsduken och började
breda ut sina skatter för den häpna
modern. I nästa minut var även
sparbössan tömd.
"Men kära barn, var har du tagit
pengarna ifrån?" frågade mor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
