Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 41 - 10 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET
327
rum ledigt, och här är Ni närmare
skolan än hos fru T."
Hur god Ni är", sade Helena
med tårar i ögonen.
’ ’God!’’ sade fru D. ’ ’Jag börjar
förstå, att jag inte har varit annat
än en stor egoist hela mitt .liv"
Hon öppnade dörren till
matrummet, drog gardinerna undan och
tände en flammande brasa. "Min
man tycker om detta rum, enär
fönstren vetta mot söder", sade hon
för sig själv, "och jag kan inte
förstå, varför vi inte skulle använda
det."
Sedan bakade hon en kaka åt fru
M. och antecknade sig för ett bidrag
åt församlingens fattiga. "Jag kan
inte ge mycket", sade hon till sin
man; "men från och med i dag vill
jag göra det lilla jag kan."
"Ja, var du inte orolig, min vän",
sade han, "vi bli nog inte utfattiga
genom detta. Jag är mycket ledsen
att jag brände upp dina tusen
kronor; men eftersom förlusten av dem
har öppnat ditt hjärta ,så var det
måhända den största lycka som
kunde hända oss."
Fru D. gick och dammade av i
köket och skulle just torka in i
fördjupningen i muren — men vad är
detta? Fru D. böjde sig ned för att
taga något papper som föll ned på
golvet.
"Där är ju sedlarna", sade
hennes man; "de måtte ha fallit ur
tidningen, då jag tog den."
"Herren har givit oss dem
tillbaka ’’, sade fru D. högtidligt. ’ ’Han har
givit oss en god och nyttig läxa."
"Ja, han vill lära oss något meä
allt vad han gör; måtte vi blott förstå
det!"
Ja, Gud hjälpe oss alla till att
fatta hans gärningar rätt. Han har
gjort och gör allt väl.
På Eskdals hed.
Forts.
Han lämnade detta sorgliga
ställe och vandrade ut åt heden. Hur
kall och naken den tycktes i den allt
djupare skymningen! Sittande på
en sten, överlämnade han sig åt sina
sorgsna tankar; plötsligt avbröts den
djupa tystnaden av hästars hovslag.
Andrew Hislop sprang upp och
såg sig ängsligt omkring för att
utspana, varifrån detta ovälkomna ljud
utgick. Snart såg han en stor skara
ryttare, som kommo i riktning mot
honom. Ynglingen tänkte icke på
att fly undan utan stod stilla,
inväntande dem. Den främste ryttaren,
vars förnäma hållning tydligen
visade hans rang framför de andra, var
den förste, som fick syn på unge
Hislop. Han höll in sin häst och
frågade honom om hans namn.
Ynglingen sade honom det.
"Och var är ni hemma?" frågade
den främmande.
"Ack, jag har intet hem", var
svaret.
"Och hur kommer sig detta?"
"Jo, sir James Johnstone av
Westerraw har lagt det i ruiner."
’ ’Ha! Således har här varit något
vilt företag å färde. Se så, min
gosse, berätta mig allt därom.’’
I enlighet med hans önskan
berättade Andrew Hislop vad som
föregått.
"Stackars gosse!" utbrast
ryttaren ; sedan vände han sig om till sina
följeslagare och sade: "Jag tror vi
böra taga gossen med oss; han får
sålunda härberge en natt, och sir
James bör kunna bestyrka
riktigheten av hans uppgifter." Han vände
sig åter till Andrew Hislop och sade:
"Vi äro nu på -väg till Westerraw,
och du måste följa oss."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
