Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 43 - 24 Okt.
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET 342
rar säga i sitt hjärta: Det finnes
ingen Gud’, står det i Herrens bok.
Gud finnes, du Sören. Oeh han är
en bönhörande, kärleksfull och
barmhärtig Gud. Mera barmhärtig än
vad vi kunna tro. Men låter icke
gäcka sig. Ve den människa, som han
står emot! Måtte du, Sören, aldrig
komma att höra till dem! ’
Övertygelsens kraft och kärlekens värme
låg i mors stämma.
Sören och Evald svarade
ingenting, och snart ilade de ut till skogen
för att leka. Men därute sade Sören:
"Jag tror, vad jag vill, hur än mor
predikar för oss. Allan säger, att
man ska tänka fritt. Det gör alla
stora människor."
*
Det var dagen därpå. Hagtorn
och vildrosor blommade. Himlen
var strålande blå, och luften var fylld
av kvitter och finaste arom. Far
hade lagt läster och andra
skomakare-verktyg åt sidan, tagit till lien och
gått bort till den hyrda ängen för
att skörda dess underbara rikedom
av doftande gräs och blomster. Det
skulle bli vinterfoder åt Rödkullan,
deras rara kossa, som den mesta tiden
av året försåg familjen med smör
och mjölk.
När det lidit ett stycke fram på
dagen, packade mor ned smörgåsar och
den ångande kaffepetter i en korg
och tog räfsa och gaffel på axeln för
att gå till far och hjälpa honom att
breda ut höet till torkning samt
bjuda honom på mat och kaffe. Hon
hade först öppnat den stora
ekkoffer-ten i fars lilla verkstad samt hängt
ut filtar och en del andra
sängkläder till vädring i trädgårdstäppan.
"Se nu väl efter hemmet, gossar,
medan far oeh jag äro borta", sade
mor, när hon gick. "Gå inte långt
bert från stugan! Giv Rödkulla det
här vattnet, då det varit en stund,
samt ett fång av det halvtorra höet
där under trädet!"
Och gossarna lovade. Rödkulla
hade nyligen fått en den allra
lustigaste kalv, varför hon stått inne i
ladugården några dagar och kastat
längtansfulla blickar ut till den
gröna doftande hagen.
Mor gick. Sedan gossarna
druckit sitt. kaffe, vidtog leken ute i den
lilla trädgården. Plötsligt föreslog
Evald, att de skulle leka kurra
gömma. Sagt och gjort. Sören skulle
först gömma sig. Tyst smög han sig
in i fars lilla verkstad. Undrande
såg han sig omkring. Var skulle han
taga plats? Blicken föll på den
halvöppna kofferten. Där skulle
han vara säker. Snabbt gled han ned
i dess mörka djup.
Tiden gick. Evald sökte likt och
olikt. Men kofferten tänkte han ej
på Det var i sanning ett präktigt
gömställe, tyckte Sören. Till slut
började Sören uppgiva ett och annat
rop för att leda Evald på rätt spår.
Och omsider hittade Evald sin bror.
"Det här var en förtjusande säng,
du Evald. Här är plats även för dig.
Kom hit, så ska vi sova en stund!’
"Men tror du, mor skulle tycka
om det? Tänk, om locket sloge igen,
förresten!’’
"Å, det är inte farligt. Mor har
ju stöttat under det, som du ser."
Evald lät sig övertalas. Snart låg
även han i kofferten. Sova blev
dock intet av. Det dröjde ej länge,
förrän de på lek började brottas.
Ett vilt tumult uppstod. Nu
glömdes all försiktighet. Rätt vad det
var, stötte Sören till det uppresta
stödet. Locket slog igen med en dov
smäll. Det blev aldeles svart. Och
olidligt hett. Sören var nära att
börja gråta.
"Vi skola resa oss upp och bända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/senap/1920/0346.html
