Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44 - 31 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERAD VECKOTIDNING FÖR DE SMÅ OCH DERAS VÄNNER.
N:o 44 — 31 Okt. ßed. av K. K—n. | Årg. 10 — 1920
FILIPPUS OCH ETIOPIERN.
Apg. 8: 26—38.
Samariterna mottogo Guds ord,
till Samarien blevo Petrus oeh
Johannes sända av församlingen i
Jerusalem. Sedan de med evangelii
förkunnelse tjänat samariterna, vände
da åter till Jerusalem. Men Filippus
fick fortsätta sin missionsresa. "En
Herrens ängel talade till Filippus och
sade: Stå upp och gå söder ut den
vägen, som går från Jerusalem till
Gasa; den är öde." Att det måste
vara något viktigt, som skall utföras,
der förstå vi, då Gud genom en ängel
ger Filippus befallning att gå. Och
i sanning var det så. Det var en arm,
fattig, fridlös syndare, som behövde
undervisning om, huru ban skulle
kunna få frid med Gud i sin fridlösa
själ, oeh detta är stort och vigtigt för
Gud. Herren har sagt: "Om någon
upplåter dörren, till honom vill jag
ingå och hålla måltid med honom och
han med mig."
"Det är omöjligt, att en själ som
söker efter fridén, skulle lämnas
fridlös." Den etiopiske hovmannen hade
varit i Jerusalem för att tillbedja.
Det var ingen lustresa att på den
tiden fara vägen fram och åter mellan
Jerusalem och Etiopien, men
hovmannen drevs av sin fridlöshet att
söka bot för sitt sjuka sinne. Och
visst hade han tänkt: Kan jag blott
komma till Jerusalem och där få
tillbedja Israels Gud, nog skall jag då
få frid i min oroliga själ. Men i
Jerusalem fann han icke, vad han
sökte. Jerusalem hade upphört att
vara en stad på berget. Genom
förföljelsen mot de kristna voro de
redan spridda än hit, än dit. Och den
hop, som fanns kvar, höllo sina
sammankomster hemliga. Det är ock så,
att det just sällan går, som vi räknat
ut. Det hörde visserligen till Guds
ledning med hovmannen, att hans
egna uträkningar skulle slå fel. Han
måste därför vända tillbaka mot sitt
hem kanske mer fridlös än han förut
varit.
Dock var visst icke hans strävan
gagnlös. Hans sysselsättning på
hemvägen bar vittne därom. Han hade
kommit över ett ex. av profeten
Esaias bok, och den läste han i, under
det att han satt i sin vagn på hem-
reaan. Men han förstod ej, vad han
läste. Men detta sörjde Herren för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
