Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44 - 31 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET 346
och sände honom en evangelii
budbärare.
Det är dyrbart att här läsa och se
Guds ledning och på samma gång
hans hulda hjärtelag mot syndare.
En Herrens ängel sade till Filippus:
"Stå upp och gå söderut den vägen,
som går ned från Jerusalem till
Gasa: Den är öde.’’ Först må vi
erinra oss, att de "kära änglarna"
äro tjänsteandar, utsända till deras
tjänst, som skola ärva saligheten."
Men ängelen blev icke sänd till
hovmannen utan till Filippus. Detta
skedde på det att hovmannen skulle
genom Guds ord bli undervisad till
salighet. Och här skola vi hämta den
lärdomen, att vi inte i vår syndasorg
sätta oss och vänta på
änglauppen-barelser utan hålla oss till Guds ord
och låta undervisa oss däri till
frälsning.
Å andra sidan hava vi att här prisa
Guds nåd, som var så mäktig i
Fi-lippi hjärta, att han utan att fråga
efter, varför han skulle gå just denna
väg, villigt gick efter Herrens
tillsägelse. Filippus hade förkunnat
evangelium i Samarien för tusenden och
döpt hundratal samariter, som hade
mottagit evangelium. Nu får han
befallning att lämna detta fält och gå
ned till en öde väg. Det är att
märka, att det icke var till det folkrika
Gasa, som ligger vid det heliga
landets sydgräns, utan ned till vägen
som gick dit. Det fanns en annan
väg från Jerusalem till Gasa. En
väg, som var uppfylld med liv och
rörelse. Nej, han skulle gå söderut
den ödsliga sidovägen mellan de
omnämnda städerna. Och snart nog
fick han veta, vad Herren hade för
uppgift åt honom att sköta där.
Då Filippus så kom ned på denna
väg, får han genast syn på
hovmannen. Filippus märkte snart att
mannen var en etiop, en av Hams släkt,
sålunda svart till sin hudfärg. En
av dem, som icke kunna förvandla
sin hud. Es. 13: 23. Det var en
ansedd herre, som var satt över
drottning Kandace skattkammare. Alltså
var han från det mäktiga Saba vid
Nilflodens övre lopp.
Då Herrens Ande genom
profeterna talat om Guds rike och
församlandet därtill, så nämner han bland
andra Saba. ’ ’Från Saba skola de
komma, — -— — och Herrens lov
förkunna." Se Ps. 72:10. Es. 45:14!
Hovmannen i vår text var en av dem,
som hade fullt upp av ägodelar, ära,
makt och jordisk härlighet. Men
allt, detta kunde icke mätta hans själ.
Han törstade efter levande Gud. Och
en vägsträcka av omkring tvåhundra
mil avskräckte honom icke, då det
gällde att finna den frid, som världen
icke kan giva. Vi ha redan nämnt,
att han icke i Jerusalem funnit, vad
han sökte. Nej, "dess präster
tjänade i ett andelöst tabernakel". De
hade hopsömmat den förlåt, som
brast, då Guds Lamm med sitt eget
blod ingick i den himmelska
helgedomen, och hade sålunda för sig
igenstängt tillträdet till Gud. De voro
därför oförmögna att leda andra till
Zions hälsobrunn.
Detta hade hovmannen fått erfara,
men han skulle likväl få erfara
sanningen av det sköna löftet, som är
skrivet i Es. 56: 4, 5.
Filippus får nu tillsängelse av
Anden att följa hovmannens vagn.
Och han hörde då honom läsa Esaias
53 kap. och framställde den frågan
till honom: "Förscår du då, vad du
läser ? Och hovmannen svarade:
Hur skulle jag väl kunna det, utan
att någon undervisar mig?" Av
själva frågan synes han genast fatta,
att han här kunde få undervisning,
och bad därför Filippus stiga upp
och sätta sig bredvid honom. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
