Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45 - 7 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
på uppnåendet av den fullkomliga
rättfärdighet, som krävdes i Mose lag. Det
var hans mål både med avseende på sig
själv och andra. Den rättfärdighet av
tron på Kristus, som apostlarna
predikade, upprörde därför övermåttan hans
stolta samvete. "Den korsfäste Kristus,
för judarna en förargelse, var för
ärke-juden en ärkeförargelse. En, som blivit
förkastad av sitt folks överste, en på
förbannelsens trä upphängd — skulle
han vara Herre och Kristus och
nazaré-nernas parti arvtagarinna till Israels
hopp? Däri igenkände han ganska
riktigt dödsdomen över judendomen, som for
efter att uprätta sin egen rättfärdighet."
I dessa ord av Besser finna vi
säkerligen den största drivkraften hos Saulus
till hans förföljelsenit. Utrustad med
fullmakt av översteprästerna begav han
sig i väg till Damaskus, Syriens
huvudstad, för att där fängsla dem, som
tillhörde nazarenernas parti. På vägen till
denna stad fick han ett oväntat möte
med församlingens Herre. Mitt på ljusa
dagen kringstrålade honom plötsligen ett
sken från himelen. För detta ljus "föll
han ned till jorden, och hörde en röst,
som sade till honom: Saul, Saul, varför
förföljer du mig?" Som ett skarpt
tve-äggat svärd trängde denna röst genom
Saulus märg och ben. "Och han sade:
Vem är du, Herre? Och Herren sade:
Jag är Jesus, den du förföljer, dig varder
svårt att spjärna mot udden.’’ Saulus
förföljde Jesu lärjungar, och att
förbanna Herrens Jesu namn det var för
honom detsamma som att ära Jehova,
Israels Gud." Nu hör han till sin fasa,
att den, han förföljer, sitter i himmelen.
"Vi förföljer du mig?" "Detta, mig,
träffar honom som ett åskslag." Vanmäktig
ligger han slagen till jorden, och det
torde ha förefallit honom som ett under, att
han icke blev dödad. I stället förmärker
han en underligt tilldragande makt i de
ögon, han hade skådat
Såsom en moder jämrar sig över sitt
vanartiga barn, som tillfogat henne djupa
hjärtesår och jämrar sig mycket mer över
barnet än över sig själv, så förnam
Saulus i Herrens Jesu röst ett innerligt
medlidande. "Saul, vi förföljer du mig?
Varför står du mig emot? Är jag då så
odräglig i dem som du förföljer?
Varför är du så vild och blind i tiitt
motstånd mot mig?" Ja, vad allt Saulus
hörde i Jesu röst utanför Damaskus, det
finna vi lättast, då vi läsa de ord, han
nedskrivit i de apostoliska breven, ty hans
möte med sin Frälsare där utanför
staden blevo outplånliga minnen för hela
hans liv.
Såsom svar på Herrens Jesu frågor
svarar han, bävande till hela sin varelse:
"Herre, vad vill du, jag skall göra?" Med
dessa ord erkänner han sig besegrad och
underkastar sig Herrens Jesu vilja. Han
lämnar sig på nåd och onåd åt honom,
som från himmelen talat till honom.
"Och Herren sade till honom: Statt upp
och gå in till staden, och där skall varda
dig sagt, vad du skall göra." Vad som
skedde med Saulus i Damaskus kan just
icke uttalas i ord. Vår text säger oss,
att han på tre dagar varken åt, sov eller
såg något. Hans väsende var
sönderslitet av ångest och kval. Nu först kom
han till insikt om, att han var en
andeligen blind stackare, att hans
rättfärdighet var idel synd och skam. Här hände
det som han omtalar i Rom 7:
"Budordet kom, och synden fick liv, och jag
vart död." I denna sin nöd ropade han
till Herren, till vilken ingen nödställd
syndare har vänt sig förgäves.
"I Damaskus var en lärjunge vid namn
Ananias. Honom tillsade Herren att gå
till den gatan, "som kallas den raka —
till en man, vid namn Saulus från
Tarsus, ty se, han beder." Av vår text
finna vi, att Ananias icke ville gå till
Saulus utan erinrade Herren om allt, det
han hört om Saulus. "Men Herren sade:
Gå! Ty denne är mig ett utkorat
redskap till att bära mitt namn inför
hedningar och konungar och Israels barn.
Ty jag skall visa honom, huru mycket
han skall lida för mitt namns skull."
Nog hade Saulus läst långa böner
tillförene, men först nu säger Herren Jesus
om honom: Han heder. Och Ananias
fick gå med Herrens svar till honom.
Han tilltalar honom rätt vänligt,
sägande: "Saul, min broder, Herren har sänt
mig, Jesus, som syntes dig i vägen–
på det att du skall få din syn igen och
uppfyllas av den helige Ande. Nu föll
från hans ögon såsom fjäll, och han fick
sin syn igen och steg upp och vart döpt.
Nu var han både andeligt och lekamligt
seende. Så skall Herren hava de starka
till rov.
a. e—m.
CSS3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
