Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 46 - 14 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
BARNTIDNINGEN SENAFäKO RtNEJT
Följa vi vår känsla, som bävar
för att förminskas och förintas, och
vårt förnuft, som ryggar tillbaka
för att oupphörligt tro utan att se,
och vårt samvete, som dömer oss,
emedan vi icke hava någon ofelbar
rättfärdighet hos oss själva, då äro
vi strax redo att vända våra blickar
från Kristus och till någonting
annat, som vi tro skall kunna inverka
mera helgande på oss än att endast
tro evangelium om Guds Son.
Så snart hjärtat och förnuftet
söka efter någon annan orsak till
frälsning än Kristus, då söker man
att själv lägga nya och av Guds ord
förbjudna frälsningsgrunder. Och
så snart hjärtat och förnuftet
funnit tillflykt och frälsningshopp i
något annat än Kristus, då har man
funnit nya frälsningsgrunder och
bygger på dem. Och det är icke
endast farligt, utan det medför andlig
död och skilsmässa från Gud. Vi få
icke lägga grund med vad det än
vara må, förrän Gud tillstädjer det.
Och det gör han aldrig.
Aposteln använder detta
uttryckssätt för att väcka de kristna och
inpränta hos dem, hur farligt det är
att i den vägen handla så, som man
tyckfer det bör vara. Det är Guds
ord ’ som är det undervisande och
avgörande; och därefter måste vi
rätta oss, även om det är
korsfästelse för vårt kött, våra egna tycken
och meningar, som vi anse vara
ganska riktiga och beaktansvärda. Nej,
om Gud så tillstädjer, säger aposteln,
skola vi lägga grund med bättring
från döda gärningar och med tro på
Gud. Forts,
csxa
Ännu ett tillfälle.
En afton, då jag just skulle gå in
genom ’porten till mån bostad fick jag se
en ung man, vars familj jag hade känt
i många år, hastigt komma emot mig.
"Min bror Georg är mycket sjuk, och
han är så rädd för att dö", sade han med
en röst, som darrade av rörelse. Därpå
tillade han ivrigt: "Kom genast!"
Doktorn säger, att kan inte kan leva över
natten".
Jag gick strax med honom. När vi
kommo fram, stod modern utanför
dörren och tittade ängsligt efter oss.
"Min stackars käre gosse", sade kon,
och tårarna strömmade ur hennes ögon,
"min Georg, så ung, och ändå måste han
dö. Medan han ännu var frisik, bad jag
’honom ofta att tänka på sin arma själ,
men nu är jag rädd, att det är för sent.
Han är döende. Kom in till honom!"
Jag följde hennè tyst in i det
halvmörka rummet, där den stönande unge
mannen låg. Hans ögon voro till hälften
slutna, och han föreföll alldeles oberörd
av allt, som rörde sig omkring honom.
Hans syster, som satt bredvid honom,
fuktade då och då hans torra läppar.
Plötsligt öppnade han ögonen, såg sig
’förvirrad omkring och sade:
"Var är jag?"
"Du är ’hemma ’hos mor, käre Georg",
sade modern sakta oöh smekte ömt (hans
kind.
"Är jag mycket sjuk?"
"Ja, min gosse, du är mycket sjuk".
Då såg han på henne med ett uttryck
av den största ångest:
"tMor", viskade ban, "jag skall väl ändå
inte dö? Å, jag kan inte dö!"
Därmed sjönk hans huvud tillbaka på
kudden, odh han förlorade medvetandet.
Då han àier kom till sans, sade modern:
"Pastorn är här."
Hans blick .föll på mig.
"Vad vill du, att jag skall be Gud om,
Georg?" frågade jag.
"Å-, bed, att jag får ett tillfälle till,
bara ett!" Och åter förlorade ’han
medvetandet.
Vi böjde knä vid hans säng, och jag
bad Herren att åter göra honom frisk
och uppfylla hans begäran om ärnu ett
tillfälle att söka sin själs frälsning.
Medan vi bådo, viskade den stackars
ynglingen med bruten röst:
"Inte dö. Jag kan inte dö. Bara ett
enda tillfälle, bara ett!"
I flera dagar svävade Georg på
gränsen mellan liv och död. Men så inträdde
en vändning till det bättre. Han började
komma sig, krafterna återvände, ock så
småningom kunde han lämna sängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
