Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 47 - 21 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET
371
Smultronkorgen.
Sigfrid satt vid fönstret och såg ut
på gatan. Det hade varit en skön
sommardag, och nu, när det var
kväll, måste det vara härligt på
iek-platsen utanför staden för en gosse
som han- Därpå tänkte Sigfrid dock
ej, när han såg ut genom fönstret,
han tittade bara efter sin mamma oeh
sina systrar, som hade gåtåt ut och
snart borde vara hemma igen. Själv
hade han suttit hos den lilla sjuka
brodern, soin låg helt b1 ek och trött
på soffan med en filt över sig.
Stackars gosse, på tre veckor hade
han ej varit ute i det varma
solskenet; skulle då icke Sigfrid gärna
Stannat inne och lekt med honom en
enda eftermiddag 1 Jo visst, det hade
han gärna gjort, han tyckte ju så
mycket om lille Gerhard. De hade
byggt upp staden, som Gerhard fått
till julklapp, och lékt med Sigfrids
stora Noaks ark och havt riktigt
roligt. Nu skulle Sigfrid bara titta
efter mamma litet, hon skulle väl nu
komma snart. Och se, där var hon
verkligen och Lina och Maja, och de
kommo ej ensamma, ty farbror Ernst
var med dem, farbror, som alla
barnen tyckte så mycket om.
"Farbror Ernst är med", ropade
Sigfrid och sprang muntert tillbaka
till brodern, vars bleka ansikte vid
denna nyhet fick ett skimmer av
glädje. "Tror du, att farbror har
någonting med sig åt mig", frågade
han. Sigfrid nickade. "Det tror
jag nog, ty han är så snäll-" "Vad
tror du då, att det är", frågade den
lille ånyo. Sigfrid funderade ett par
ögonblick. "Ja, vad skulle du vilja
ha ? Någonting gott är det bestämt.’’
"Ack", utropade Gerhard, "då är
det nog smultron. Minns du, sådana
präktiga röda smultron det växte i
skogen, när vi voro där med farbror
Ernst förra året, innan jag blev sjuk
— ack, vad de voro goda!" "Ja, det
voro de, och jag tror bestämt, att
farbror Ernst har med sig några åt dig
nu Han bor ju mitt i skogen, där
de växa.’’
Nu trädde mamma, systrarna och
farbror Ernst in i rummet, och
verkligen hade han någonting med sig åt
den sjuke gossen. Smultron var det
dock icke, utan en bok med många
vackra tavlor. Farbrodern visste ju
ej, huru mycket Gerhard tyckte om
smultron, annars hade han säkert
skaffat sådana. Det var sällan den
stackars sjuke gossen begärde något.
Gerhard var mycket glad och
tacksam över den vackra tavelboken. Han
låtsade ingenting om sina felslagna
förhoppningar på smultronen,
tvärtom viskade han till Sigfrid: "Säg
inte åt farbror, att jag trodde han
skulle ha smultron med sig, för då
blir han ledsen." Sigfrid sade ej
heller något, men han var i alla fall
mycket ledsen över broderns
missräkning- Gärna hade han själv sprungit
till skogen och plockat bär åt honom,
om han fått.
Nu kom modern och klappade
honom vänligt på axeln. ’ ’Du har varit
inne hela eftermiddagen, Sigfrid,
spring nu och rör på dig litet." Och
farbror Ernst tillade: "Nå, du lille
sjukvaktare, du skulle väl också få
något av mig. Se här har du en
blank femtioöring, lägg den i
sparbössan och använd den väl."
Han böjde gossens mörklockiga
huvud tillbaka, såg irf i hans ärliga blå
ögon och log emot honom så, som man
ler endast ehiot snälla barn, och
Sigfrid kände sig därvid varm ända in i
hjärtat. Han tackade farbrodern,
och sedan han lagt den blanka
silverslanten i sin sparbössa, sprang han
muntert ner på gatan. Det var hans
mening att hämta sin kamrat Henrik
och gå med honom till lekplatsen, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
