Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 47 - 21 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET
373
som modern lovat honom. Men
under det han nu gick gatan framåt,
tänkte han på den lille brodern, som
så gärna ville ha smultron, och åter
kände han lust att springa till
skogen. Vägen var ej lång, hade han
bara havt lov till det! Sigfrid var
en vänlig, varmhjärtad gosse.
’’Jag vet, vad jag skall göra",
tänkte han. "Nästa
torgdag köper jag litet smultron
åt Gerhard för mina pengar.
Ja, det gör jag " Denna
tanke gjorde honom så glad,
att han började springa och
så när hade stött omkull en
liten flicka, som han mötte
just i hörnet. Han
stannade helt förskräckt, och
flickan gjorde så med; hon var
barfota och hade på huvudet
en vit schalett, under vilken
ett par klara barnaögon
blickade fram.
Varför blev Sigfrid med
ens alldeles röd i ansiktet av
glädje. Den lilla flickan
höll i handen en korg,
alldeles full av präktiga, mogna
bär.
"Vill du sälja dina
smultron till mig", frågade
Sigfrid ivrigt. "Ja, och de äro
alldeles friska, jag har
plockat dem i skogen nu på
eftermiddagen." "Vad vill
du ha för dem?" "Femtio
öre", svarade flickan, "de
äro så stora och mogna och" —
Sigfrid lät henne ej tala till punkt.
"Jag har en sjuk bror, som så gärna
vill ha smultron, och farbror Ernst
gav mig en ny femtioöring, och den
skall du gärna få." Vid dessa ord
tog han korgen. "Kom med mig, så
skall du strax få pängarna.’’ Sigfrid
vände hastigt om, och den lilla
flickan följde efter. Men hon kunde ej
gå så fort med sina bara fötter här
på stengatan som ute på landet, och
dessutom var hon trött- Sigfrid åter
var ivrig att, få ge sin bror de sköna
bären, och sålunda blev avståndet
Wellan de båda barnen allt större —
dock, det gjorde ju ingenting. Innan
gossen hann gå upp efter pängarna,
skulle flickan nog hinna fram. Nu
Grannsämja.
gick Sigfrid om ett hörn, och inom
en liten stund var också den lijla
flickan där. Men hur hon än tittade
åt alla sidor, såg hon ej till gossen,
som köpt hennes bär och ej ännu
betalat dem. Här vid gatan måste
alltså hans fars hus vara beläget, men
vilket hus var det? Flickan såg
tvekande omkring sig och sedan på sina
trötta, dammiga fötter. Lilla Hanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
