Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 48 - 28 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET 378
simia, att vi icke behöva och icke
heller få lägga någon grund till vår
frälsning, förrän han själv tillstäder
det; och tillåtelsen måste vi hava i
den heliga skrift; vi få icke taga den
i de föreställningar, som uppstiga i
vårt förmörkade hjärta och samvete.
Och ännu en gång vilja vi säga: en
sådan tillstädelse giver han aldrig
någon syndare, hur arm och eländig
den än må vara. Lovat vare hans
namn för en sådan uthållig kärlek
och trofasthet!
När därför en till Gud omvänd
människa avfaller från Gud, så är
det icke han, som driver henne ifrån
sig, utan det är hon, som mer eller
mindre medvetet ooh självvilligt
drager sig undan hans nådemedel och
därigenom också går bort från
Herren. Aposteln talar i det
efterföljande om avfall; och clet är så
fasansfullt, att man kunde känna sig böjd
för att gå förbi denna fruktansvärda
skildring. Men vi förstå dock, att
icke vår sjëls läge förbättras genom
att gå förbi de allvarliga
varningsorden, varför vi måste betrakta även
dem, fastän det sker med fruktan
och bävan. Aposteln säger här:
"Ty dem, som en gång hava blivit
upplysta och smakat den himmelska
gåvan och blivit delaktiga av den
Helige Ande och smakat det goda
Guds ord och den tillkommande
världens krafter men redan hava
avfallit, dem är det omöjligt att åter
förnya- till bättring, då de för sig på
nytt korsfästa och bespotta Guds
Son.", v. 4—6.
Dessa Herrens ord uttala ett
mycket fasansfullt förhållande. Må vi
ur djupet av vår själ anropa den
milde, trofaste och mäktige Herren,
att han räddar oss från en sådan
fruktansvärd ände. O, må han
kunna rädda oss från att bliva
avfällingar!
Det är något så smekande ljuvligt
och gott, som man förlorar, och
någonting så mörkt, kvalfullt och
olyckligt, som man kastar sig uti vid
avfall från levande Gud, att man
borde besinna, vad det gäller.
Ports.
I rätt dager sett.
Presidentskan Höjer gick oroligt
fram och tillbaka på perrongen. Hon
befann sig för ovanlighetens skull i
en angenäm spänning, något som
sällan var fallet med henne, ty vanligen
var hon trött och missnöjd eller
obehagligt upprörd — det var ju så gott
om förtre digheter i vardagslivet.
Men i dag väntade hon en
ungdomsvän, sin i forna dagar så
svärmiskt avhållna Anna Steffens, som
stått brud samma dag som hon själv,
men icke med en ung, rik,
framstående jurist, såsom den nuvarande
presidentskan, utan med en helt
obetydlig och fullkomligt obemedlad
läkare i landsorten, där han också
stannat kvar, medan det andra paret
flyttat från stad till stad, stigit allt
högre på rangskalan, och av det
överenskomna årliga sammanträffandet
väninnorna emellan, hade ingenting
blivit av- Helt oförmodat hade
emellertid fru Anna anmält sin ankomst.
Hon var på hemresa från en ogift
bror, som hon vårdat under en svår
sjukdom, och ville nu rasta två
dagar "hos sin kära gamla Eva".
Tåget brusade in i banhallen; nu
stod det stilla. Fru Eva mönstrade
ansiktena i kupéfönstren. Månne
ungdomsvännerna efter femton års
skillsmässa skulle känna igen
varandra? "Jag har inte bibehållit mig
så illa", tänkte hon och fortsatte sitt
sökande. Plötsligt kände hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
