Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49 - 5 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN SEJNAPSKOR/NET
387
om det goda utsädet fallit blott
på den hårda trampade vägen;
alla hans bemödanden tycktes till
intet gagna. Dock fortfor^ han ännu.
En skön sabbatsmorgon, då han gick
att uträtta sina prästerliga göromål
och kom utanför herr K:s hus, såg
han denne stående i dörren; dä
önskade han att kunna säga honom
någonting kort och kraftigt, och just
som han gick förbi, sade han, utan
att hälsa: ’ ’Vill ni icke gå med mig
till himmelen ?" ’ ’Med er ?" svarade
herr K., "jag skall kanske vara där
förr än ni." Pastorn, som märkte
att detta sades i en bitand‡ ton,
svarade med tårade ögon: ’ ’Jag vill
bedja Gud, att han för Jesu skull
förlänger sitt tålamod och leder edra
steg in på den rätta vägen.’’ År
förflöto, prästen flyttade till en annan
trakt, och denna lilla tilldragelse
glömde han alldeles.
Efter flera års förlopp gjorde
prästen ett besök i denna stad. Herr
K. bjöd honom till sig på. té och att
tillbringa aftonen i familjen. Denna
satt runtomkring bordet. Nu syntes
herr K. besynnerligt stämd, hans ögon
fylldes med tårar, och med någon
möda sade han: ’ ’Herr pastor! En
stor, stor förändring har försiggått
här, sedan ni lämnade oss. Kommer
ni ihåg en söndagsmorgon, då jag
stod vid dörren, och ni gick förbi och
sade till mig: "Vill ni icke gå med
mig till himmelen?" Efter n|gon
eftersinning erinrade sig pastorn
detta. "Väl", sade den förre,
"dessa ord sjönko djupt ned i min
själ; de sade mig, att jag icke gick
till himmelen; ,de ringde jämt i
mina öron, dag och natt, till dess
Gud lättade mitt samvete genom att
omvända mig från mörkret till sitt
underliga ljus, och här, denna afton,
ser ni, genom Guds välsignelse,
frukten av denna er enkla utlåtelse, icke
allenast uti min egen omvändelse,
utan nu är även en del av min
familj omvänd."
Den gudfruktige prästmannen
överväldigades av glädje och
tacksamhetskänslor till Gud, som så
underligt begagnat sig av detta svaga
medel till att verka så mycket gott,
csro
Smultronkorgen.
((korts.)
Han skyndade med korgen in i
slottet och delade frukten mellan de
yngre syskonen, och därvid hade han
så mycket att prata om, att han
alldeles glömde bort den fattiga kvinnan
utanför porten. Hon stod där och
väntade och såg alltjämt mot .slottet,
om han ej skulle komma ut. Hon
tänkte på sina små barn, som ej på
länge fått någon mat, och hennes oro
blev allt större. En gång tänkte hon
på att gå hem och se efter barnen,
men så beslöt hon att vänta ännu en
stund. Slutligen blev det mörkt, och
då var hon tvungen att gå- Trött,
hungrig och bedrövad Vacklade hon
mot sitt hem. Då hon nu med
ängsligt klappande hjärta trädde in i
rummet, hörde hon icke barnen —
voro de borta? Ack nej, de båda
små gossarna lågo döda på golvet, de
hade svält ihjäl, därför voro de så
tysta."
Den stackars lille Sigfrid kunde nu
icke uthärda längre. Bördan på hans
hjärta hade växt till ett helt berg.
Hittills hade hans oro och ångest
endast rört honom själv — men farbror
Ernsts berättelse kom honom att
tänka på, vad den lilla flickan kunde
hävt att lida genom hans
försummelse Tänk, om hon svält ihjäl — nej,
han kunde ej tänka därpå. Han var
nu uppfylld av förskräckelse över sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
